liveonce

Was that you? Looked just like you
Strange things my imagination might do
Take a breath, reflect on what we been through
Or am I just going crazy because I miss you?

Nu har det gått ungefär 3 timmar sen sist jag skrev och allt är helt plötsligt mycket värre.
Ge mig tusen valium och låt mig hoppa omkring på ciggmolnen under en hel nattsömn, för att sen vakna imorgon och vara totalt fri. Åh, jag längtar.
"Godnatt!"

emz

Huvudet glappar ihop, fingrarna kliar, kroppen växer, munnen smakar konstigt och humöret dalar.
Fyfan. Detta har hittils varit den jobbigaste dagen. Ge mig en cigg innan jag smäller av!



NEJ. ska. inte. ge. upp!

emz

I'm leaving town. I'm cashing out.
This town's to small for me to stay.
The time is now. I'm heading out.



Hejdå Stockholm. Hejdå Sverige.

emz

...Tydligen inte.

Idag är en mörk dag i vad vi kallar nutid. Fyfan säger jag bara. Jag vill bara spy och ta några djupa andetag. Och sen fortsätta spy! Andra ord är överflödiga

emz

En helt ovanlig lördag klockan 09.30 vaknade jag upp i min säng hos mamma, helt av mig själv. Varken bakis, eller trött. Min vanliga morgonrutin har alltid bestått av att jag springer upp med morgongrus i ögonen, drar på mig min rökjacka (ja, jag vet...) fyller ett stort glas med kaffe och stressröker min första cigg eftersom jag som vanligt lyckats vakna "lite" senare än planerat. Allt detta efter sisådär 20 miljoner alarm som letat sig in i mina drömmar och istället väckt allt och alla inom 50 meters radie.

Men, idag har allt varit lugnt och fint. Ja, idag har varit en sån där tråkig regnig dag, där man verkligen inte gör ett skit, utan att få dåligt samvete.
När jag tänker efter så har min mest (och enda) krävande uppgift bestått av en 1½ timmes mysig promenix med voffslan och musik. Love it!
Så under dagen har jag funderat lite på att blogga. Men, det är så länge sen, sen sist. Hur gör man egentligen? Vad skriver man om i bloggar?

Jaja. Hur som; så vill jag härmed meddela att jag kanske är back on track med bloggen.
Så lite update antar jag; Mina senaste 2 månader har bjudit på massor av gott och ont, jobb, beslutångest men också kära återseénden.
Men, för att blicka framåt så kan jag meddela att jag har tagit ett beslut. Ett beslut som jag knappt kan skriva ut, för att jag är rädd för att ångra mig. Så, jag avvaktar med att out'a det och säger såhär istället. Nästa helg drar jag ner till goa Göteborg. Ska blir sjukt kul att få se lite av götet igen. Men det bästa av allt är såklart folket jag kommer träffa. Vissa har jag inte sett sen januari! Freakkin lövely!
Efter götet får vi se vad som händer. Jag säger helt enkelt som jag brukar: den som lever får se.

Fan, att det här med att blogga var så påfrestande och krävande. Jag må bara ta en paus.
Här har ni iaf ett grymt jävla album att lyssna på (spotify-länk just for you baby): Robyn – Body Talk pt.2

emz

De senaste 2 veckorna var helt sjukt awsome.
Vi åkte ut till ett forskningscenter. Där befann sig forskare från hela världen. Och vi såklart.
Här spenderade vi bara 2 nätter, men varje vaken sekund spenderades antingen med en kaffe i handen, eller djungel under våra skor.
Vi gav oss ut på trekkings tidiga mornar, varma dagar, sena kvällar. Ja, vi gav oss ut på apjakt helt enkelt.
Till vår stora överraskning lyckades vi faktiskt spotta så mycket apor på 1 dag, som tydligen var "sällsynt".
Så summan av kademumman är att vi antagligen är sjukt grymma på att trekka apor, eller så hade vi bara jävligt tur.

Under de här dagarna klättrade vi upp i höga utkikstorn och såg hur dimman släppte djungeln ur sitt järngrepp och solen sakta men säkert lade sig som ett skimmer över trädkronorna.
Vi snubblade på giftormar och smög på fåglar. Men, det bästa av allt var väl egentligen de vilda aporna vi lyckades hitta.
Ett flertal orangutanger, redleaf monkeys, borneo gibbons och long tailed macaque.

Efter lite djungelliv begav vi oss vidare till ön Mabul för chill och dyk i Sipadan. Tamefan. Detta var något av de bästa dyken vi upplevt på resan. Helt klart i klass med Galapagos.
Vidare till Bangkok för att ta en 24timmars "hej-jag-har-varit-i-bangkok"-liv.
Och sen då?

Ja, juuust det. Sen åkte vi hem.
Så här sitter man nu på svensk mark. Det känns sjukt konstigt, men är samtidigt lite skönt så klart.
Har mest bara legat hemma och försökt landa lite, det har väl gått sådär. Men har hunnit träffat några av dem bästa iaf. Och fler blir det ikväll.

Nu är jag lite i valet och kvalet, om jag ska fortsätta med den här bloggen eller inte... Jag menar, resan är (oj, vad konstigt det känns att skriva) avslutad. Iaf for now!
Jag måste nog smälta det här lite helt enkelt...

1luv
emz

1,5 dygn efter att flyget lamnade LA anlande vi Bali, Indonesien. Saklart inklusive tidsskillnader, men anda. Gissa om man var sliten. Speciellt eftersom varken LA eller Vegas bjod pa speciellt mycket somn...

Eftersom vi totalt hade 6,5 dag i USA, sa blev det mesta intensivt, precis som vanligt. Men, det ar sa det ska vara. ;)
Dom forsta dagarna spenderades i LA, med mycket och langa promendar. Vi var forberedda pa att LA var stort, men SAHAR stort hade vi ingen aning om.
De forsta dagarna hann vi saklart springa runt pa Hollywood blv och spana in alla stjarnor pa Walk of fame. Bland mangden hittade vi tva svennebananer: Greta Garbo och Ingrid Bergman. Har aldrig kant mig sa patriot, som jag kande mig nar jag stolt fotograferade stjarnorna bland myllret pa gatan. Saj whaaaaaaat biiaatch, Ajm from schweeedeeen ekade i huvudet.
Saklart togs lite pusskort med min blivande man Johnny Depps stjarna, handerna i cementen dar Mr. Schwarzenegger mega-hand har vilat, massor av tysta sekunder for King of Pop Michael Jacksons stjarna och manga manga fler. Kvallen skulle dock bjuda pa nagot helt annat. Losgodis och bio. Nagot som vi sett fram emot i flera manader. "Nar vi kommer till USA ska vi ga pa bio och kopa massor av gooodiis". Lattare sagt an gjort. For det forsta var det nastintill omojligt for oss nyankomna turister att hitta en biograf. Nar vi val hittade en biograf sa var den stangd. Vafan, hur kan den vara stangd?
Sa utan godis och utan bio knatade vi tillbaks till vart hostel dar olen halldes upp i roda plastkoppar fran en oltunna (precis som i filmerna) och lungorna skrattades sonder av nagra komiker som underholl oss.

Jag maste ju faktiskt tillagga vad vi at, da jag och David har gatt pa en diet under var tid i USA.
Vad for diet tanker ni kanske? Vi som ar sa snygga, size-zero tunna och halsosamma? Tack mina vanner, men det ar amerikansk diet som har gallt. Sa mycket, stort och fett som mojligt. Snabbmat i en vecka. Drommar besannas i USA!
Dagens middag blev en feeeting stor pizza (tank er familjepizza-storlek) och saklart kaffe tidigare (den storsta stoleken av en fettig latte vanilj fran goda Starbucks).

Dagen efter bjod aterigen pa massor av promenad, precis som hela resan har gjort, haha. Men idag tog vi oss ner till Santa Monica for att knata runt bland husen, 3th street promenade, pieren och stranden och for att sen ga langst vattnet ner till Venice beach. Love it!
Flyttar jag till LA nagon gang, sa ska jag latt bo nara Venice beach. Sjukt mysig strandpromenad med musik och dans i massor och butiker som saljer bade det ena, det andra och det fjortonde...
Avslutningsvis forsokte vi hitta lite kandisar langst Rodeo drives alla markesbutiker och finbilar och Beverly Hills.
Vi gick nastan hem tomhanta (utan att ha sett nagon kandis) tills vi hittade Frank Sinatras hus...
(psst, egentligen var det nog inte hans hus, eftersom vi har gogglat pa det nu och det inte alls ser likadant ut, men vi latsas iaf...)

Kvallens middag bjod pa ett berg av pannkakor med massor av sylt, glasyr och allt vad det var. Och ja, det blev frappe fran Starbucks ocksa ja. Mums.
Val tillbaks pa hostlet motte vi upp Jen som vi traffade i Bolivia. Henne skulle vi spendera resten av LA och Vegas med. Kart aterseende.
Massor av dans senare tog jag och David med vart nya kara entourage (som bestod av massor av europeer) en bil in till kvallens forsta stopp. En flashig nattklubb i LA. Har bjods det pa jordgubbar, bjornbar och annat gott, som man doppade i choklad. Till den pumpande musiken dansade ett gang sjukt grymma dansare pa scen.
En trang taxiresa senare blev det en ostig pizza (diet vettni) och efterfest pa hostlet.

Eftersom schemat var intensivt planerat, sa var det bara att upp och hoppa och dra ivag till nasta destination: Universal studio dar vi faktiskt hann gora allt vi ville, konstigt nog. Det blev Shrek i 4d, en tur i spokhuset (fyfan vad radda vi var), en tur bland inspelningsplatserna, bergodalbanor bland Jurassic park och mumien, vattenshower och annat kul. En snabb pizzamiddag igen och sen ta sig tillbaks till hostlet dar nasta partykvall tog sin borjan. Denna gang bar det ivag till ett hotel uppe pa sunset strip, som tydligen skulle ha en av dom basta houseklubbarna.
Och ja, jag blev nojd. Det var inte speciellt stort, men det levererades bara karlek. :)
Lite taccos och glass (dieeet som sagt) senare var man hemma pa hostlet igen, for efterfest och somn.

Cirka 3 timmars somn senare var det dags att ga upp igen, for att dra ivag till nojesparken Six flags.
En heldag med bergodalbanor var pa dagens schema. Aterigen endast snabbmat till middag (pommes, onion rings, hamburgare). Nar vi kom tillbaks till hostlet var det dags att planera infor morgondagen som bjod pa Vegas. Under dessa dagar hade vi lyckats "lura" med oss en Mike ocksa. Riktig skon snubbe fran Tyskland som bor i LA. :)

For att hinna allt ordentligt sa blev det upp ganska tidigt som vanligt for att dra upp till Hollywood-skylten for att andas in ordentlig Hollywood-luft. Nagra timmar senare satt vi; de fyra musketorerna, pa bussen - pavag mot Sin City.

Nu har vi alltsa kommit till USAs andra del: Las Vegas. Och ni vet vad man sager om Vegas va? What happends in Vegas, stays in Vegas...
Kan saga sahar. Vegas var inte sa galet som vi kanske hade trott, men riktigt kul hade vi det.
Och nej, inga miljonvinster och inga giftermal. :)
Och saklart holl vi pa var diet ocksa for den delen, massor av friterat, fettig och god mat...mmm, muums.

Sa, nu sitter vi har som sagt, pa Bali. Det kanns sjukt att vi redan ar har. Tiden har gatt sa sjukt fort.
Men, vi ser fram emot massor av sol, surf, dyk, fest och allt vad sydostasien kan bjuda pa. Om mindre an 3 manader ar vi hemma i Skandinavien igen, sa det galler att njuta av dagen tills dess.
Saknar er dar hemma!

Ah juste. Sondag bjuder pa mer internet, sa da kommer jag befinna mig pa skype. Ar lite ovan med tidsskillnaden har, men nagongang pa eftermiddagen vid 12/13 (svensk tid) kommer jag in igen. :)

Karlek
emz

Kara blogg,

Det ar mycket som har hant sen sist. Ja, precis i vanlig ordning.
Jag har varit askeff pa att uppdatera. Ja, precis i vanlig ordning.
Men, ska forsoka kora en update nu...
Imorgon fyller jag 21 ar for tredje gangen. Och fodelsedagen kan nastan inte spenderas battre, an vad den kommer att goras. Pa Galapagos oarna!
Vi har precis kommit hem fran en 4 dagars kryssning (lat mig tillagga: pa en Forsta klassig yatch) och just nu kan man inte ma battre.
Eller ok, var hos lakaren idag och tydligen mar mina oron inte fullt lika bra som jag gor (gick och blev sjuk for ett tag sen; och med halvkrassliga bihalar har jag bade snorklat/dykt, badat och flygit). Sa nu kakar jag medicin (som David sager katter brukar fa, hahaha) och behandlar oronen med orondroppar. Detta lilla missode har i stort sett strandsatt oss pa Galapagos oarna. Sa en ombokning av flyg tillbaks till Quito var pa dagens tapet. Men, det gor inte sa mycket. Nagra extra dagar ute pa oarna har omkring ar bara en annan dag i paradiset. ;)
Sa om nagra dagar nar oronen mar lite battre, blir det dyk. Och det i massor. Certifikat ska tas och dyk i det beromda Gordon Rocks ska goras!

Aja, nu over till roligare saker.
Hittils har vi sett massor, funderar pa om jag ska kora en full update om hela Galapagosvistelsen senare (totalt kommer vi vara har i over 2 veckor, sa det blir nog en del text...)
Ah, sa far det bli... Men jag kan ge er lite update gallande resan upp mellan Lima och Galapagos dock. :)

Efter ett intensivt Lima fortsatte vi norrut till Trujillo och Huanchaco.
Vi bestamde oss for att bara stanna 1 natt har, da stranderna var mer gjorda for surf an for bad (och ingen av oss var riktigt beredda pa surf an i och med skadade knan och smakrasliga halsar).
Men, pa 1 dag hinner mycket ske. Klant-emz tar totalt over min kropp och branner upp hela baksidan av laren. (klant-emz glomde det dar som kallas solkram). Sa en sjukt jobbig bussresa senare (det gjorde ont nar jag gick, satt, kom at det och fan till och med nar jag tankte pa det) kom vi fram till Mancora. Forsta anhalten for sol och bad.
Vi anlander till nagot som skulle kunna kallas Perus paradis. En liten kuststad med langa strander och manga barer. Det blev manga slushies, langa natter pa stranden, mycket salsa, manga skona manniskor, nya matupplevelser (en peruansk version av sushi) och saklart sol och bad.
Ater igen hoppade vi over surfet, denna gang pga samma onda kna (stackars David...) och spranglila lar.
Efter 4-5 dagar bar det av till ett nytt land. Tiden for Ecuador var kommen.
Med en liten tar i ogat lamnade vi Peru bakom oss, som gett oss sa mycket varme. Men ogonen var spanda pa allt nytt som vantade. I det femte och sista landet Sydamerika har att erbjuda oss...For tillfallet.
Forsta anhalt blev Ecuadors version av Mancora: Montañita.
Pga daligt vader stannade vi bara nagra natter (det enda man i stort sett kan gora i denna lilla stad ar att surfa, sola, bada och festa) och styde istallet in siktet pa Quito.
Med Quito kom ocksa regn och kalla natter.
Men mitt i regnet lyckades vi anda hitta sjukt haftiga platser, marknader och det viktigaste av allt: Bra erbjudanden for att ta oss till Galapagos.
Mer Quito blir det nar vi ar tillbaks fran Galapagos, och da kommer Quito-upplevelsen pa riktigt; med allt vad det nu kan innebara... 2 dagar till har vi atminstone att spendera dar, innan vi styr vart segel mot resans andra del: USA (LA och Vegas baby!).

Yesaja, det ar den lite halvt tafatta uppdateringen jag har att komma med for tillfallet.
Ogonen klistras ihop, oronen rinner (orondroppar dock ;P) och imorgon bar det av mot en ny o redan klockan 5 pa morgonen.

En mycket finare uppdatering kommer inom kort (forhoppningsvis redan fran Quito).
Tills dess...

Karlek
emz

Klicka pa mig om du inte kan noja dig med bildens storlek. Size matters!?

Allt och inget har hant sen sist.

Kan iaf saga som sa att vi for tillfallet sitter i Lima och avnjuter varsin latte fran Starbucks och lyssnar pa musik som faktiskt spelas i Europa ocksa.. Tack youtube!

Sa, vad har hant? Vad hander?
For att verkligen fortsatta dar forra inlagget slutade: Emz har sokt skolor (halleluljah moment som Kishti skulle sagt). Det blev lite ole-dole-doff och sa, men sokt har jag gjort iaf. ;)
Nar jag sen knatat tillbaks nojd over min "beslutsamhet" mots jag av en lapp pa dorren till vart rum. Resten av ganget (ja, som ni vet har vi rest med Maja och Andre i over en manad) var pa sjukan.
Stress-emz vaknar till liv och lyckas hitta André liggandes i en sang med dropp och ett vitt ansikte omringad av en orolig Maja och David. Dar var Mr. tvungen att stanna hela natten. Pa grund av halvkrasslig spanska vet man inte 100-procentigt exakt vad det var. Men tydligen nagon parasit/bakterie av nagot slag...Sjukhuset var i ett slag for sig. Ja, det vill saga med ofunktionella toaletter, kackerlackor krypandes lite har och dar, bakteriedodande medel i gamla gaterade-flaskor, avkapade 2-litersflaskor som "akut-toaletter" att kissa i och det var till och med en tjej som sa att dem dodade folk pa det dar sjukhuset (arg pa varden? varlden?). Men, hold your horses! André mar bra idag. No worries. :)
Jaja, for att aterga till historien, sa stannade vi darfor nagra extra dagar i Nasca for att vila upp oss for att sen stalla in vart sikte pa Ica.
Med totalt noll forvantningar (Nasca var en pyttepytteliten stad) sa gar vi av i nagot som visar sig vara en relativt stor och cool stad. Har spenderades tva dagar pa ett hotel i slummen. Sa fort morkret lade sig over staden varnade alla oss for att ga in bland dem kvarteren (ran, ficktjuvar, kidnappning?). Wtf lixom? Vi bodde ju dar. Det ordnade upp sig ganska bra dock och efter att vi prickat av vart aventyr i denna stad skulle vi anda dra vidare.
Aventyret i Ica, var sandboarding. Tank er att man aker snowboard, fast i oknen pa sanddynor. Det blev aven en del racing med sandbuggies (en typ av jeep) upp och ner for sjukt branta och djupa sand-dynor. Fett!
Efter nagra forsok att aka snowboard forstod vi att det kanske inte var det lattaste (speciellt for mig som aldrig akt snowboard forut), sa det blev att aka ner pa magen. Med 500 liter sand i lungorna och dalig synd senare var man nere pa botten. Sjalvklart skulle jag och David gora en fin film ocksa nar vi akte ner bredvid varandra. Vad hande tror ni? Jo - Krock saklart. Med knappa livet i behall gav vi upp och rorde oss vidare mot Peru's mecka - Lima

Lima, lima, lima. Sista anhalten Storstad (som verkligen kants som en ordentlig high-tech storstad), var Buenos Aires, sa nar vi markte att Lima ar sjuuukt stort och sjuuukt high-tech blev vi som bortblasta. Vi styrde var kos mot Miraflores dar stora kopcentrum, starbucks (yeah baby), supermarkets och casinon finns i vartannat horn. Detta skulle bli vart hem.
Nu sahar 5 dagar senare ar vi matta pa huvudstad och ska istallet rora oss norrut mot en liten surfby. Det ar nu solen borjar mina vanner. Det ar nu strandlivet borjar.
Lima har varit riktigt nice dock. Med massor av god och billig mat, fest, casinovinster, casinoforluster (hahah), shopping, massa "trekamp" i pingis, sapito, tattoo och saklart massor av annat.
Vad mer? Jo...Dagen med stort D har kommit. Inatt splittrades de 4 musketorerna.
Vi har haft det sa sjuuuuukt kul tillsammans, sa sjalvklart ar det trakigt. Men Maja och Andrè har nu gett sig vidare upp till Colombia, medan mitt och davids sista mal i sydamerika ar Ecuador. Gotta do, what you gotta do.
Men Kaka y Pipi: Tack till er. Reunion i augusti darlings! (sagerduvasaardudum?!)

Anyways... Livet rullar som vanligt. Hur har ni det dar hemma?
Daligt med update under den senaste tiden. Har inte haft tid for skype :( Men snart ar det dags. Jag maste fa hora era roooster! Det har slagit mig att vi har varit borta i drygt 2,5 manad (ok, lite mindre - men anda!)
Och uppdatera era bloggar folkens. Vissa av er ar sjukt duktiga (tack!), medan andra ar mindre...duktiga (ni vet exakt vilka ni ar! ;P)

Saknar er och hoppas livet later er njuta!

Karlek
emz

Jag ar kar! Jag ar kar i varlden!


En kort update bara for att halla allt pa plats...
Vi ar i Nasca nu, igar flog vi ovanfor nasca lines. Vad ar nasca lines undrar ni nu kanske? Jo... Det ar stora tecken forestallande djur som skapades for lange lange sen (innan incafolket tydligen?).
Jag brukar alska grona lund och allt vad det innebar. Men det har var en upplevelse for sig. Fyfan vad daligt vi alla madde efter typ 10 minuter i det dar tiny-winy planet. Men, intressant var det. :)

For ovrigt sa borjar solen ordentligt nu. Fran och med idag sa kommer vi sakta men sakert rora oss uppat mot ekvatorn. Sa om cirka 1 vecka borjar sol, bad, surf, dyk-livet lite mer (och det kommer halla i sig anda fram till resans slut). Men men, it doesnt matter if your black or white!

Vi har borjat med en variant av videodagbok ocksa foresten. Om ni (vi?) har riktigt tur sa borjar vi lagga upp det pa youtube/bloggen ocksa. Men det beror pa om vi ar duktiga och fortsatter med updaten... Och om internet haller for det, hehe.

Horde att det ar varmt i Sverige och Norge! Njut! :)

Just det. Vem vill soka program/kurs at mig? Hjaaaaaaaaaaaaaaaalp, jag har bara 3 dagar pa mig...

Karlek
emz

Mina kara vanner (ni som faktiskt inte har gett upp hoppet om en uppdatering pa denna blogg och faktiskt kollar in den ibland...fortfarande), nu ar det dags.

Det ar mycket som maste uppdateras nu, mycket som ska fyllas in. Ojojoj. Jag ser har att sista uppdateringen skedde for lite mindre an 1 manad sen. Det ar alltsa ett helt land som ska fyllas..och lite mer till och med.
Jaja, jag ska skriva sa handerna gloder helt enkelt.

Lat oss borja (hamta lite koffeintabletter, en kopp kaffe. Eller varfor inte en hel javla kanna - for har nedanfor kommer mycket text att uppenbara sig). Jag ska forsoka att dra fram det mesta fran minnesrummet...

Ps. Bilder finns pa facebook ju, sa ni har sakert sett det mesta som jag kommer skriva om nu, men jag kor anda. ;)

Bolivia, landet fyllt av aventyr:
En nattbuss ifran Salta ankom vi till gransen mellan Argentina och Bolivia. Dar knatar 4 gringos ut (David, Maja, Andre och jag) ut astidigt pa morgonen med flip-flop, tunna byxor, typ t-shirts osv, medan alla andra sitter i tjocka jackor. Vad moter vi tror ni? Jo. KYLA med stora BOKSTAVER. Och skratt. Alla skrattade (eller rattare sagt fnissade) at oss... Sa det blev direkt upp med klader och pa med massor av lager, en kaffe och sen vidare mot gransen och Bolivia - med mycket forvantningar.

Redan vid gransen markte vi att allt blev sjukt mycket billigare. En sjukt billig frukost och en asbillig bussresa pa flera timmar for mindre an hundralappen (att bussresan sen var en av dem jobbigaste i vara liv pga laskiga vagar bland bergen, 15 liter sand i lungorna och rumpont efter alla 30-60cm hopp i kurvor och gupp ar en annan historia).
Forsta stoppet i Bolivia blev Uyuni dar planen var Salar de Uyuni plus lite runtomkring. Det blev en 3 dagars-tur med jeep till en tagkyrkogard, saltoknen, massor av laguner, cool natur, hotsprings osv osv. Saltoknen ar nog ett av de vackraste naturerna jag nagonsin upplevt (hittils). Forst var det bara salt, men eftersom det ar regnperiod har nu sa fanns det lite vatten kvar en bit in i saltoknen. Dar det fanns vatten speglades himlen, molnen och bergen i vattnet. Man kunde alltsa inte urskilja himmel fran jord i horisonten. Sjukt vackert! Jag ryser bara jag tanker pa det.
Sen blev det saklart lite laguner och sant ocksa, himla vackert. Och bad i hotsprings klockan 7 pa morgonen. Vattnet var sjukt varmt medan det var minusgrader ovanfor ytan sa badkladerna fros till is pa typ 15 minuter. Sjuka kontraster - Valkommen till Bolivia!

Nasta stopp efter Uyuni blev Potosí, varldens hogst belagna stad med sina 4090 meter over havet.
Egentligen hade vi bara en tanke med detta besok (forutom att det saklart ar lite coolt att ha varit i varldens hogsta stad da) och det var silvergruvorna.
Vi hade alltsa som plan att leka gruvarbetare for en dag. Sagt och gjort.
Vi lyckades hitta en sjukt bra agency som hade tva sma turer (inga stora turistgrupper har inte) till en aktiv gruva. Alltsa ingen javla turistgruva, utan en gruva som fortfarande var aktiv med arbetare och hela kitet. Det var inte vilken gruva som helst heller, utan en av de aldsta gruvorna i Potosí.
Innan vi besokte gruvan kopte vi med oss coca blad (tuggas och hjalper mot hunger och ger energi), dynamit och andra nodvandiga presenter till de hart arbetande gruvarbetarna, sen var det bara att besoka morkret.
Efter manga timmar lyckades vi ta oss ut trotta och ljusskygga. Men shit vilken upplevelse. Dar inne var det beckmorkt, vi fick se deras "gruvgud" Tio. Som forovrigt egentligen ar djavulen. Till honom skankte dem sprit, cigg, coca blad och annat smatt och gott, det sades ocksa att dem skankte lamafoster till denna "Gud" som harskade langt inne i morkret. Sjalvklart traffade vi manga gruvarbetare ocksa. Dem flesta var lite forsiktiga i borjan (mot oss) men trevliga och oppna.

Efter silvergruvorna blev det att dra vidare till La Paz, huvudstaden. Det blev alltsa en riktigt snabb visit i Potosí pa en dag och en natt.

I La Paz motte vi upp vart gamla radarpar Lina och Helen. Kart aterseende, verkligen! :)
La Paz bjod sjalvklart ocksa pa aventyr, men i form av cykling. Extrem mountain-biking.
Vi tog oss ut pa det valkanda (eller rattare sagt ökanda) Death Road.
En vag som ringlar som en orm bland bergen och som ar lika bred som en buss typ. Och det varsta av allt ar att det gar bussar dar ocksa (eftersom det ar den enda vagen som ar sammankopplad till ett flertal byar).
Vi borjade pa toppen bland molnen och swishade ner pa vara cyklar i regn, dimma, lera, stora stenar mitt i vagen, sjuuuuka stup till vanster av oss hela tiden (dar vi faktiskt var tvungna att halla oss for att vara beredda pa att bilar/bussar kunde komma) och en stor nypa adrenalin. 6 mil senare var vi nere pa botten med livet i behall och lyckan los verkligen i allas ogon. Val nere pa plats avnjots en ol, senare blev det ett dopp och att aka minivan tillbaks till La Paz, pa samma vag vi cyklade. Det var nastan laskigare an sjalva cyklingen i sig. Fyfan vad nara stupet man var hela tiden. Men men, har sitter jag. ;)

I La Paz avnjots sjalvklart en hel del fest ocksa. Fyfan, jag gillar verkligen La Paz kanner jag, mer an vad jag har trott att jag skulle gora.
For att forklara hur festandet blev kan jag saga sahar. Jag blev bakis. Jag blev inte lite bakis heller! Fyfan, jag som aldrig blir bakis, ville bara do for jag madde sa javla daligt. Och vad ska vi gora da? Jo, da hade vi bokat in oss pa att ga och se wrestling samma dag. Det var lite jobbigt kan jag pasta. Och den upplevelsen var val egentligen faktiskt den enda som inte har varit klockren, hittils pa hela resan. Det heter Cholitas wrestling och ar ett riktigt sondagsnoje i La Paz (dar lokalbefolkning, familjer, smabarn, gringos befinner sig pa sondagarna helt enkelt).
Vad ar Cholitas wrestling? Jo, det ska jag forklara. Det ar alltsa wrestling som vi kanner till det. Ni vet, fakewrestling dar dem inte slar alltfor hart, utan det kanns som att det mest ar stunt. Men, har var det alltsa inte bara stora man som "brottades" eller vad man ska saga. Utan har fick vi se de typiska bolivianska tanterna. Alltsa med stora kjolar, guldtander, flätor och hela faderullan. Det var lite jobbigt att titta pa eftersom det inte hela tiden var tant mot tant. Utan ibland var det gubbe mot tant, trots att det var fake. Och sen var det samma sak hela tiden. Gubben "slog pa" tanten, men tanten kom igen och vann pa slutet.
Men det var iaf en upplevelse (som inte kommer goras om dock, hehe).

Vidare fran La Paz rorde vi oss vidare till Rurrenabaque for att ta oss in i den beromde amazonas. Bada in i djungeln och i pampas (via bat).
Fyfan vad vi hade det bra dar. Dar kunde vi latt ha stannat lange till.
Det har skulle jag kunna skriva flera miljoner ord om, men jag maste prioritera lite, sa jag tar detta valdigt kortfattat.
Pampas innebar: Aka pa en kajakmotorbat igenom pampas hela dagarna och spana efter alligatorer, faglar, apor, sengangare massor av andra djur och vacker natur. Det blev att fiska pirajor, bada med rosa delfiner (som bara finns i pampas), jaga anacondor i sumpmarken, ut pa krokodiljakt i morkret osv.
Djungeln innebar: Trekking i massor. Ut i djungeln bade dagtid och kvallstid. Har finns mest insekter, blommor och natur. Det blev en hel del spindlar, grodor, lianer, (en) orm och vildsvinsjakt. Vi lyckades faktiskt spara upp och smyga pa en hjord. Lukten och ljudet var extremt nar hjorden markte att vi var dar. Helt plotsligt borjade det rora sig fran alla hall. Dem var overallt runtomkring oss. Lyckliga men trotta begav vi oss tillbaks till vart camp, tydligen ar det sallan man far se dessa vildsvin.
Kan aven tillagga att amazonas blir valdigt morkt, nar solen gar ner. Sa vad hande under var nattexpedition tror ni? Jo, guiden tappade bort sig - sa vi var vilse i amazonas. 2 timmar senare lyckades vi med hjalp av guiden hitta ratt vag tillbaks.
Det ni, det ar det nog inte manga som kan saga. Att dem har varit vilsna i amazonas, hahaha. Men det har tamefan jag varit. Som sagt, har sitter jag nu! ;)
15 miljoner triljoner myggbett senare var vi tillbaks i La Paz for att fortsatta var resa i Bolivia till sista anhalten Copacabana och den sjukt stora sjon "Titicaca".

Val i Titicaca besokte vi on "Isla del Sol". Enligt incafolket var det har solen foddes. Sa dar knatade vi runt pa on bland berg upp och ner och i en labyrint-ruin i sammanlagt 4 timmar.
Det var nog en av de jobbigaste sakerna jag gjort i mitt liv tror jag. I pampas blev jag namligen forkyld. Och om man sager sahar, mitt flas ar val inte direkt det basta trots om jag ar frisk. Sa det var 3 jobbiga timmar bland bergen i hettan. Men jag klarade det iaf. Boomshakalack. Dags att sluta roka iaf...

Med en liten tar i ogat begav vi oss vidare till Cusco i Peru. Men, jag vill inte riktigt lamna amnet Bolivia an.
Trots att vissa inte var speciellt turistvanliga (vi blev utskjutsade fran restauranger bland annat), sa tycker jag mycket mycket om Bolivia.
Bolivia overraskade mig verkligen. Platser jag trodde skulle vara fattigare, var rikare. Platser jag trodde skulle vara rikare, var fattigare. Spraket borjade bli lattare, priserna var sjukt billiga (en hamburgare pa stan kostade typ 3,50 kronor), sjukt vacker natur overallt. Asdaliga vagar. Kalla natter som fan. Men det lag anda en charm over det. Myspys!

Men men, redan sa fort vi kom over gransen till Peru sa markte vi att det blev varmare (eller, det kanske var psykiskt...antagligen, haha).
Mot Cusco skulle vi, med mal Machu Picchu, som skulle oppna samma dag vi anlande (1 april) efter att ha varit stangt sen mitten/slutet av januari pga kraftigt regnvader.
Machu Picchu bestar alltsa av ruiner fran en gammal incastad som blev upptackt "pa riktigt" sa sent som 1911. Det ar sjukt hur lange den staden har varit hemlig. Det sags dock att Cuscobefolkningen har vetat om den mycket langre, men hallt den for sig sjalv (forstaligt).

For att ta sig till staden som ligger bland bergen pa cirka 2450meters hojd, skulle vi trekka.
Alltsa: Ga i 5 dagar och campa ute.
Jag som fortfarande var lite sjuk kopte pa mig hostmedicin och nasspray sen begav vi oss ut pa leden "Salkantay" med skyhoga forvantningar och forberedda ben.
Jag kan val erkanna att jag var javligt nojig over hur det skulle ga med min forkylning och min kondition. Men lyssna nu mina vanner, det gick otroligt bra. Forvanadsvart bra... ;)
Efter 4 tuffa heldagar involverande endast gang bland berg upp och ner, bland djungel, i regn, i sjuk hetta, med onda tar, ibland torra halsar, ibland sjukt hungriga, ibland farliga och leriga vagar dar det rasat bara nagra dagar innan, med dyngsura skor och fuktiga klader, efter natter i talt och fuktiga sovsackar. Efter minst 8,2 mil (sa lang var den vanliga leden, sen gick vi lite extra) men sjuuk lycka anlande vi Aguas Calientes (staden vid Machu Picchu).
Fyfan vad vi hade gatt, men fyfan vad kul, vackert och..alldeles, alldeles underbart det hade varit. Och fan vad underbart det var att antligen vara framme och slippa ga. Hahahah.
Med varje steg som tagits under alla dessa dagar hojdes forvantningarna med flera centimeter. Machu Picchu, vi skulle fa se machu Picchu. WOW!

Den 5e dagen (kan tillaggas att detta var forsta natten pa hostel igen med vad som kandes som varldens skonaste sang tillbringades) var det upp med tuppen for att aka och se det vi hade kampat for.
Kanslan nar vi kom in i ett disigt Machu Picchu en tidig morgon ar obeskrivlig. Vilka forvantningar. Vilken lycka. Vilken kansla. Obeskrivligt.
For att avsluta all gang sa besteg vi sjalvklart det hoga berget Huayna Picchu (sjukt brant hela vagen och lerigt pa manga stallen). Med trotta ben fick vi aven se incastaden pa hojd. Fyfan vad det var vart den cirka timmen det tog att klattra upp.
Efter typ 8 timmar begav vi oss trotta och matta (pa upplevelser) tillbaks till Aguas Calientes. Avnjot nagra skalar och dackade klockan 20 (som egentligen bara skulle bli en power nap). Dagen efter akte vi "hem" till Cusco igen.

Och ja. Forvantningarna besannades. Det var vart varenda smarta, trotthet och steg vi tagit och kant.

Sa...Nu sitter jag har med blodiga fingrar (efter allt bloggande) och omma ben (efter vandringen) pa var "forsta" dag i Cusco igen. Klockan borjar bli ganska mycket och snart ska en Pisco sour avnjutas (Perus "nationaldrink" skulle man val kunna kalla det).

Men...Aventyrare (hahahaha whatever) som vi ar, sa ska vi ut pa rafting imorn och efter det ska en helkroppsmassage avnjutas (for cirka 50kr). Det fortjanar vi faktiskt! ;)


Kort sagt. Vi mar skitbra. Och jag hoppas verkligen innerligt att alla ni kara dar hemma mar bast, bast BAST! Jag saknar er och hoppas att varen har kommit.

Ett litet smakprov av Machu Picchu tills mina egna bilder kommer upp pa fejjan. ;)

Massor av karlek
emz

Sorry for seg uppdatering, men tiden har varit knapp. Och JA, jag ar en tidsoptimist!
Massa nytt har hant, borjar dock fundera pa om jag ska andra pa mitt satt att blogga och kanske bara kora i en ren och skar text? Eller ar datum bra sahar?
Nu ska jag skriva sa fingrarna gloder...

Dag 17, 27 februari. Buenos Aires, Argentina
Eftersisadar 18 timmar (och dessa forseningar som verkar vara ett faktum med stort F) anlande vi Buenos Aires. Nar vi hittat fram till vart hostel, visade det sig att vi hade turen och fa tva sangar uppe pa ett loft (innebar lite privacy iaf) i ett rum med totalt 8 sangar.
Dagen spenderades som den kan gora bast. Knata runt lite for att lara kanna staden, dricka pa Starbucks (forsta gangen, muums), for att sen ta den forsta riktiga klubbutekvallen pa Pacha (kant fran Ibiza, Madrid, Playa del Ingles och allt vad det ar). Val pa plats dansades det till grym musik till 7 pa morgonen (tung kvall). Kvallen avslutades med lite yatzi, ett forsok till att fa frukost pa hostlet (mission failed) och en skon dackmode.

Dag 18, 28 februari. Buenos Aires, Argentina
Lagom slitna fran gardagen unnade vi oss for forsta gangen en sovmorgon till halv 1. Sen var det bara att rora pa flasket igen (lite tid, mycket att se!). Vi hittade en laang marknad i San Telmo (dar tangon foddes) som tog 2 timmar att knata igenom, med mycket fina grejer. Det blev lite armband och t-shirts, innan vi kande oss nojda och snubblade in i en stor vacker katedral av ren tur.
Efter manga timmars stadsvandring (sjalvklart med starbucks baby) bland statyer, hus yadiyadi, blev det en middag pa en lokal restaurang. Och JA, mina vanner. Argentina levererar verkligen. Kottet var nog det godaste jag har atit i hela mitt liv. Billigt ocksa! Dag 1 av att forsoka lara mig att dricka rodvin (alltsa inte bara till mat eller ett glas har och dar).

Dag 19, 1 mars. Buenos Aires, Argentina
Lyckades vakna upp till annu en fin dag i BA. Ryktena har namligen gatt om att vadret ar lite...ostabilt i Buenos Aires. Sjukt stor stad och sjukt mycket att se som vanligt. Vi sprang runt som iddisar i en stad som paminner om Europa. Hemma? Inte riktigt, men nastan!
Nar man ar i Argentina, sa maste man ju sjalvklart uppleva akta tango. Sagt och gjort. Jag och David tackade nej till ett dyrt erbjudande och freestylade ut i stan for att hitta nagot mer prisvart. KABAM, vad hander? Vi hittar en tanguria for halva priset pa ett stalle med namn Cafe Tortoni. Hur tur kan man ha? Det blev alltsa riktig (och grymt var det) tango pa Buenos Aires aldsta (152 ar baby), mysigaste och familjaraste tanguria i San Telmo (dar tangon i stort sett foddes). Vi far verkligen fulltraff, efter fulltraff, efter fulltraff.

Dag 20, 2 mars. Buenos Aires, Argentina
I och med att just denna dag var en (av manga) dagen D, blev det lugn och ro igarkvall och upp med tuppen idag.
Idag var det dags for skydiving.
Tidsoptimist som man ar, sa har man nu lart sig lite av en laxa. Allt (och da menar jag fan ALLT) tar san tid. Ett fallskarmshopp tog hela dagen.
Bara att ta sig ut till La plata, som vi skulle hoppa ifran, tog sakert 35 minuter (kan tillaggas att han som korde oss korde i typ 135 km i timmen under hela javla resan. Kan ni forsta hur langt vi akte da?).
Nar vi kom fram till den lilla lilla flygplatsen (som bara hade plats for ett miniminiplan) sa va nerverna pa helspann. Det visade sig att man skulle hoppa en i taget, eftersom endast 4 personer fick plats i planet (den man ar fastspand i, kameraman, pilot och en sjalv). Sjalva upplevelsen i sig var sjuuuk. Vilken kansla att bara slanga sig ut i frittfall (under cirka 40sek) i 200km i timmen och sen sakta men sakert dingla ner (under nagra minuter) till stabil mark igen.
Det ar nog en av dom tuffaste och maktigaste sakerna jag gjort i hela mitt liv. Det var dock inte riktigt som jag hade tankt mig, jag trodde namligen att man skulle fa det dar suget i magen, som man far nar man aker fritt fall. Men nej nej, detta var bara ren och skar njutning.
Val hemma pa hostlet igen, med mungipor som strackte sig upp over oronen, blev det att fixa iordning sig snabbt for att sen mota upp Maja och Andre, som vi traffade pa i Rio de Janeiro for en matbit.
En matbit blev till nagra ol, som blev till nagra glas rott, som blev till en efterfest, som blev till somn vid 7 pa morgonen.

Dag 21, 3 mars. Buenos Aires, Argentina
Efter 3 timmars somn var det bara att hoppa upp med humoret pa topp. Jag har sagt det tidigare, men gor det igen. Buenos Aires ar en sjuukt stor stad, vilket innebar mycket stress och flang. Vi hade nu 3 stadsdelar kvar att besoka. La boca (hit kom manga italienare for manga manga ar sedan. Eftersom dom kommit hit utan speciellt mycket pengar gick dom ner till hamnen, dar dom fick farg till sina hus. Detta ar varfor hela denna stadsdel ar en egen lite fargklick i vardagen, dar i stort sett alla hus har olika farger). For att vara lite patriotisk sa kan jag aven namna att "laget att halla pa" heter Boca juniors och deras farger ar precis som sveriges (alltsa bla och gul for den som inte vet det, hahah). Historien foljer: Dom kunde inte bestamma sig vilka farger dom skulle spela under, sa sade istallet att "nasta skepp som seglar in, deras farger tar vi". Resten kanske ni kan rakna ut sjalva! Go sverige, go!
Efter La boca akta vi over till Recoleta, dar man kan hitta en stor begravningsplats vid namn Cementerio de la Chacarita, dar aven Evita ligger begravd.
Fyfan, detta stalle var helt klart vart ett besok, men det lag verkligen nagon jobbig kansla over platsen. Detta var liksom gravar ovanfor jord. Heligt.
Nar vi lyckats krypa ut fran begravningsplatsen drog vi till Palermo dar vi motte upp Maja och Andre igen. Palermo var ett riktigt stolpskott (resans forsta). Vi nojde oss med en fika och rorde oss tillbaks for andra aventyr.

Dag 22, 4 mars. Buenos Aires, Argentina
Tidsoptimist - ja visst. Hela denna dagen (fram till var buss som skulle ta oss fran Buenos Aires till Mendoza) gick ut pa ingenting. Vi gick runt i stan och letade efter saker, letade efter butiker, hann verkligen ingenting. Efter den kommande bussresan raknade vi ut att vi har akt buss i minst 3 dygn. Kabam, kann pa den hurru!

Dag 23, 5 mars. Mendoza, Argentina
Framme i Mendoza och lyckas kora en fulltraff rakt pa arets vinfestival, dar en vindrottning ska koras. Tur?
Efter en lang promenad i stan (det blir mycket promenixer har, hahah) sa motte vi upp tva hollandska tjejer helt random. Dessa tva bodde vi med i Florianopolis. Hur liten ar inte varlden egentligen?
Dom tipsade oss om en stor fin park langst upp i stan, vi tog oss sjalvklart dit med sariga fotter, men foll for trycket och tog en taxi hem. Senare under kvallen skulle kandedaterna for titel som vindrottning aka i en parad pa den lilla stadens storgata. Har motte vi aterigen upp Maja och Andre, blev mutade av vindruvor (av den kommande vindrottningen?) och tog oss sen vidare runt omkring i staden som var i full rorelse. Det kandes verkligen som att alla var ute.
Vi motte upp hollandarna igen och borjade var jakt efter vin. Vafan hande? Lattare sagt an gjort. Efter typ 1,5 timmar hittade vi en restaurang som serverade vin. Lagom besvikna drack vi upp och rorde oss hemat istallet.
Firandet i sig var mysigt, paraden var liten och sot, men inget som i Rio saklart.

Dag 24, 6 mars. Mendoza, Argentina
Dagen markt med stort V (som i vin saklart!). Ar man i Mendoza, som producerar runt 90% av allt vin i Argentina, sa maste man dricka vin, andas vin, ata vin, se vin, hora vin och uppleva vin.
Vi rorde oss ut mot Maipu (dar det finns sjukt mycket vingardar) for att hyra varsin cykel (David, Maja, Andre och jag) och cykla omkring bland odlingar och gardar. Pa varje gard betalade man en liten summa (typ 40 svenska) och fick 2-4 glas vin att smaka pa. Plus en liten tour om vingarden.
Allt som allt cyklade vi omkring i sisader 3 mil och var latt onyktra (pratar vi om vin, ar vi sostifikerade) for att sen avsluta med gratis vin pa cykeluthyrningen (efter stangning ocksa, han maste ha gillat oss ;)).
En bussresa tillbaks till stan, lite mat, skratt och skitsnack sa avslutade vi kvallen dasiga av vin i massor.

Dag 25, 7 mars. Mendoza, Argentina
Aterigen en dag med innehall av att resa. Eftersom det var daligt vader packade vi ihop vara saker och drog runt lite pa stan, for att sen satta oss pa ett internetcafe. Lite skype, lite msn, lite facebook (plus bilder;)) och tyvarr inget bloggande (skulle egentligen, men hann inte).
Men, vad ar det jag hor? Att vi inte ar bruna?
Jag kanner mig skyldig till att tillagga att vi inte solat sen Floripa (det blev knappt nagon solning dar heller). Det ar varmt har overallt, vi ar ute pa dagarna - men far ingen thailandsbranna direkt. Kan ju tillagga att det sakert kommer vara sa anda tills vi kommer upp till Ecuador om ungefar 2 manader (nu ar vi pavag norrut mot berg, djupa dalar, kalla natter och understall, hahah). Vi har traffat folk som varit ute och rest i 3 mandare i sydamerika men fortfarande bara ar lite latt graddfargade. Nu var det sagt. :)

Dag 26, 8 mars. Salta, Argentina
Framme i Salta med vart resesallskap (Maja och Andre) och lyckades hitta ett billigt hostel. Det har maste nog vara det keffaste hostlet hittils, men fyfan vad billigt det ar. Vi betalar 25 pesos per person och natt. Det ar typ 45 spann. Vi har aven traffat massor av folk som varit i Bolivia - och dar blir det annu billigare. Jag ser sjukt mycket fram emot Bolivia, men om tva dagar sa...
Dagen till ara blev det rodvin (jag vann foresten en flaska pa bussresans bingo), hemmalagad mat och chill pa hostlet.

Dag 27, 9 mars. Salta, Argentina
Hastar... Dessa hastar.
Hastar har val egentligen aldrig varit mitt favoritdjur. Fine, det ar starka och palitliga djur, men inte mer an sa.
Men, ar man i Salta sa maste man rida. Sa hela denna dag spenderades pa en ranch en bit utanfor Salta och pa hastryggen. Det blev vin, vin, vin, barberque, galopp, trav, ont i roven som fan, rida, rida, rida, rida, rida, rida, rida och rida bland tobaksodlingar.
Sjukt kul var det och jag har helt klart en annan blick pa hastar nu. Det ar fortfarande inte mitt favoritdjur, dom ar fortfarande valdigt palitliga och starka djur. Men det ar fan sjuukt kul att rida. Och det gor sjukt ont ocksa for den delen (speciellt efter manga timmar).

Dag 28, 10 mars. Salta, Argentina
Ah, antligen ar jag framme pa dagens datum. Folk tittar sjukt irriterat pa mig eftersom jag sitter pa hostlets dator.
David, Maja och Andre sover medan jag sitter har. Aterigen ar det kefft vader. Jag tankte rora mig ut pa en liten promenix snart och jakt efter cigg.
For ovrigt drar vi upp till Bolivia ikvall. Ska bli sjukt nice, ser verkligen fram emot det.
Det kanske blir lite internetcafe ikvall, ingen aning. Men det far dom andra bestamma (vi har ju ganska mycket tid att doda idag, innan bussen gar klockan 22 lokaltid och vadret ar ju inte pa topp direkt....)

Ohh no, om blickar och suckar kunde doda. Gotta go!

Karlek
emz

Kara bloggen,
nu har vi vinkat farval till Brasilien och Argentina har fatt kanna pa vara tunga (speciellt min bigfot) och forvantansfulla fotter. Tangons mecka, har ar vi!

Dag 10, 20 februari. Florianópolis, Brasilien
Foten borjar bli battre. Fortfarande svullen, men sakta men sakert har den borjat fa ratt farg iaf.
Sa i ett forsok till att bara vila upp foten sa lag vi bara pa stranden, satt pa hostlet, gick runt lite grann i den idylliska lilla byn och tog det lugnt. Pa kvallen blev det en del caipirinha (som vanligt nar man ar i Brasilien) och chill. Hostlet vi hade hamnat pa var ganska litet (4 stycken dorms) sa dem flesta av oss kom ganska nara inpa varandra. Vi tankte egentligen flytta over till ett storre och yngre hostel, men eftersom det var fullt, sa beslutade vi oss for att stanna har. Och det kunde inte ha blivit battre. Detta hostel var litet, familjart, nara till allt och bada gaster och staff var sjukt trevliga. Vi hade ju aven var lilla vakthund Caipi.

Dag 11, 21 februari. Florianópolis, Brasilien
Idag bestamde vi oss for att kora en utflykt till en annan beach en bit ifran (vi och 7 andra fran hostlet). Har borta var vattnet lite kallare och vagarna storre. Riktigt mysigt. Val pa plats dracks det agua de coco (en oppnad cocosnot med ett sugror bara) och alla somnade i stort sett pa stranden. Pa kvallen blev det caipirinha (saklart) och planen var att dra ner till en beachfest. Det visade sig dock att det var ganska dott pa stan, sa vi satte oss lite avsides pa stranden, kopte vara drinkar och lekte lekar (drinking games) och larde kanna varandra lite battre. Efter nagra timmar var val alla ganska slitna, sa vi snubblade in genom dorren tidigt pa morgonen och sov gott.
Det roligaste av allt under denna kvall, var nastan grupperingen. Det var vi gringos och nagra hundar (gatuhundar). Dem alskade oss. Safort nagon brasse gick forbi oss sa "jagade" en av hundarna bort dem. Sen kom hon fint tillbaks till oss och lade sig.

Dag 12, 22 februari. Florianópolis, Brasilien
Foten var fortfarande pa battringsvag, men idag hade vi lite aranden i stan. Sa 1 timmes bussresa in till Florianopolis, for att sen kopa bussbiljetter till morgondagens resa, kaka lite mat och kolla runt lite. Val hemma igen (det blev sisader 4 timmar senare, eftersom vi gick av bussen lite fel och fick ga igenom halva stan for att komma till vart slutmal) sa borjade min fot svullna upp lite igen. Sagt och gjort blev det mycket tid till att sitta still. Sa kvallen spenderades forst med att alla i i hostlet satt och mos tillsammans (drack, spelade kort, lekte charader) osv, i och med att i stort sett alla skulle aka vidare dagen efter. Nar klockan blev 1 drog vi ner till stranden, men mottes av tomhet, sa jag och David gick tillbaks, medan nagra andra gick vidare.

Dag 13, 23 februari. Florianópolis, Brasilien
Eftersom vi inte gick runt speciellt mycket igar, sa hann foten bli bra tills idag. Sa morgonen gick ut pa att saga hejda till folk och sen aka in till bussterminalen for att aka ner till Iguazufallen.

Dag 14, 24 februari. Puerto Iguazú, Argentina
Efter en bussresa pa sisader 13 timmar (6 timmar pa en buss som paminner om en buss som anvands som lokaltrafik i skandinavien) anlande vi Foz de Iguazú (fortfarande i Brasilien) tidigt pa morgonen.
Vi traffade tva snubbar fran australien pa bussen, som vi sen splittade en van med over gransen och till vara hostel. Granskontrollen tog en evighet (ok, egentligen tog det bara 30min-1h, men det kandes som en evighet eftersom vi knappt fatt nagon somn) och runt 10 var vi framme vid vart hostel Marcopolo inn. Nehe, da fick vi inte checka in fors klockan 14, sa da fick vi planera om var dag lite. Grabbarna fran australien ville ata kott, sa vi styrde vara fotter mot en restaurang. Sagt och gjort sa satt vi dar och at "middag" klockan 10.30 pa morgonen, pa en fin men tom restaurang.
Tiden sprang ivag och helt plotsligt var det dags for incheckning. Vi fick vart rum (dorm saklart) och bodde med nagra skona grabbar under forsta natten. Eftersom det regnade storre delen av denna dag sa satt vi mest bara pa hostlet och tog det lugnt. Egentligen ville vi dra till Iguazú falls (brasilianska sidan), men vi var tvungna att skjuta upp det helt enkelt. Men det var lika skont det. Antligen lite tid att ta det lugnt.

Dag 15, 25 februari. Puerto Iguazú, Argentina
Klockan 7 hoppade vi upp med ogonen i kors. Bussen/vanen till Iguazú falls (argentinska sidan) skulle hamta upp oss klockan 8.45, och innan dess var det mycket som skulle forsoka goras. Ata frukost, forbereda sig mentalt och vakna till liv, duscha, forsoka blogga och lagga upp bilder (sorry, men datorerna pa hostlet var lite oberakneliga, sa jag lyckades inte...). Tiden gick fort och helt plotsligt var vi pavag mot ett av varldens kandaste och storsta vattenfall (om man raknar ihop alla vattenfall som finns har, sa ar det storre an Niagrafallen. Bitch pleaaase! ;))
Himlen var val inte direkt bla nar vi akte dit (snarare motsatsen) sa vi satte pa oss ett par langre shorts (varmare), linne och sket i solskyddsfaktorn (uh-oh!).
Nar vi kom fram sa vantade en lang dag i sol och svalkande vatten fran vattenfallen. Det gick sma tag mellan ingangen och det storsta vattenfallet (devils throat) medan man fick ga mellan de resterande platserna. Allt detta var belaget i djungeln med lummiga trad och vaxter, coola djur (racoons-liknande djur) osv. Vissa avstand var sjukt langa och ga, sa man kan ju saga sahar: Vi fick var veckotraning efter att ha knatat runt i ungefar 8 timmar (nar dagen var slut).
Hur som, nu ska ni fa hora...
Min fot ar ju bra nu (Yippikay-ay!), men vad hander?
Jo, det ska jag beratta for er. Jag och David har precis anlant parken och ska ta oss ner till de forsta fallen. Nar vi gar sa ser vi ett hus som ligger ungefar 5 meter in i "djungeln" med en liten stig. "Jaaa, vi trekkar!" Sa vi tar fram vara machetes fran bakfickan, drar sonder vara linnen och satter upp haret i ett snyggt rambo-harband. Kabam! In i djungeln spatserar vi och jag tar ett kliv rakt in i huset. Kollar hoger, ingenting dar. Kollar vanster, ingenting dar. Fan! Vi hade blivit lurade, dar var ingenting att se. Sa jag gor en signal till David som snabbt vander sig om och kontrollerar sa att vi inte ar forfoljda. Han ror sig snabbt som en blixt och haller vakt. Medan jag vander mig sa kanner jag hur nagonting landar... Ne, men seriost, hahaha. Skamt och sido.. Jag tar det pa riktigt istallet (ah, jag ar en tont ;))
The real deal: Vi ser iaf det dar huset och tanker att det kanske finns nagot kul dar inne. Sa vi knatar in pa stigen och kommer fram till huset (jag gar lite framfor och David lite bakom). Nar vi vander oss om for att ga tillbaks ut pa vagen sa kanner jag att nagonting landar pa mitt huvud (fran tradet? fran hustaket? fran luften?) och det svider till som FAAAAAAN. Handen flyger upp pa huvudet och jag kanner nagot stort (alltsa jag skojar inte, nagot stort typ lika stort som min kupade hand) och slar pa det okanda foremalet. The thing (vet ju inte vad det ar) vagrar slappa sa jag maste bokstavligen dra bort grejen fran mitt huvud. Acklad som fan springer jag ut, skriker lite, slanger solbrillor och gor nagon konstig dans. David kontrollerar min kropp och ingenting finns dar. Hela huvudet bultar och svider som fan. Jag fick direkt yrsel och vi var tvungna att satta oss ner ett tag for att jag hade svart att fokusera. Efter bara nagon minut borjade det svullna (dar the thing satt) och smartan blev varre.
Vi satt och tog det lugnt ett tag men bestamde oss lite senare att borja rora oss lite mot fallen. Har och dar i parken hade dem aven satt upp sma "doktor-platser", sa vi holl ogonen oppna efter en san.
Sjalvklart hittade vi ingen san pa flera timmar, sa under i stort sett hela dagen hade jag en svidande kansla fran bakhuvudet ner till skuldran), svullnaden dunkade och huvudvarken kom och gick. Nar vi var pavag fran parken sa fragade vi en lakare om det fanns nagot giftigt i djungeln har. Tydligen inte, sa det ar bara att vanta pa att svullnaden gar ner. Men efter dessa 8 timmar vi spenderade i parken sa hann smartan bli halften sa ond och svullnaden borjade ga ner. Den ni! Vem kan saga att dem har blivit bitna av ett stort ackligt djur/insekt utan att veta vad det ar? Det kan jag iaf! Wiiie! hahaha
Hur som helst. Denna dag var sa sjuuukt maktig (maktig, maktig, maktig, maktig, maktig YOU HEARD ME! ;)).
Sa sjukt vackra, stora, coola (rent ut sagt maktiga) vattenfall. Vi tog aven en battur (med speed-boat) in i nagra av dem. Fyfan vad sjuukt det var. Det var nog en av de basta sakerna jag nagonsin har gjort. Man kande kraften av vattenfallet och blev helt dyngsur. Dar satt hela baten och skrek blint (vid vissa tillfallen kunde man inte ha ogonen oppna eftersom det forsade sa mycket vatten) av lycka, skrattade tills munnen var fylld av sotvatten och njot. Ascoolt!
Dyngsura gick vi av baten, tog en cigg och bara satt och blickade ut over den vackra naturen och de stora vattenfallen. En upplevelse i sig!
For att aterga till kvallen (som sagt, efter 8 timmar begav vi oss hemat igen, ganska roda, i och med att ingen av oss smorjt in oss) och gick och fikade med en kille fran Argentina och en kille fran Colombia. Vi kakade mackor som ar typiska for Argentina (Sandwich de Miga) och drack nagra inhemska ol medan vi larde oss spanska spel och lite annat kul. Sen blev det faktiskt att ga till sangs. Duktiga va!? Jag lag i sangen innan kl 2 iaf. ;)

Dag 16, 26 februari. Puerto Iguazú, Argentina
Upp vid 9 for att kaka frukost och packa iordning vaskorna. Klockan 10 var det dags for utcheckning och nu klockan 11.30 sitter jag och David pa ett internetcafe for att doda lite tid. Klockan 19.30 ikvall kommer vi ta en buss som tar cirka 17 timmar. Malet ar Buenos Aires. Tangons hemstad. Vi ska forsoka mota upp lite folk dar nere som vi traffat under resans gang. Bland annat Anja fran Rio och nagra grabbar fran detta hostlet. Malet ar val att stanna dar atminstone 3-4 natter, for att sen rora sig vidare lite i Argentina.
Ah, antligen ar vi i spansktalande lander. Nu kommer saker och ting bli annu lattare (dags att ova pa spanskan vettni!)

Vi tar nog tillfalle i akt och bloggar lite mer innan vi lamnar Buenos Aires. Jag kor nog nagon update pa fejjan om vilken tid. For jag vill skypa lite med er dar hemma! Jag vill hora hur ni har det. Hur gar det med snostormen? Hur gor det med frostskadorna? Ne, skoja bara. Jag hoppas att ni har det uuuunderbaaaart iaf! Vi hors snart!

Karlek
emz

Hej bloggen och alla kara som foljer den!
Nu kommer ett langt inlagg som utlovat (dock lite senare an vad jag raknat med, men det galler ju att ta vara pa all tid har ;))

Dag 2, 12 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Utvilade och uppe med tuppen styrde vi kos ut pa gatorna, for den forsta heldagen (och forsta karnevaldagen) i Rio. Vi bada var i extas over att faktiskt vara har. Antligen! En drom som tillslut har gatt i uppfyllelse.
Hur som, det blev en kort sightseeing (vi gick rattare sagt runt och kollade lite bara) inklusive lite shopping a la havaianas. Det ar typ varldens basta flip-flop och har i Brasilien ser ni ett par havaianas pa allas fotter, dag som natt, brasse som gringo (viting).
Sjalvklart blev det lite sol och bad pa den beromda Copacabana beachen ocksa. En strand som stracker sig sa langt ogat kan na, med vagor som knappt ar nadiga.
Dagen var nog inte mer spannande an sa faktiskt, men det var bara skont med en mjukstart. Sa efter vi gjort staden och beachen litegrann sa begav vi oss upp for att laga lite mat och borja dricka med tva av dem vi bor med (Lina och Helen). Nar klockan borjade narma sig 23 begav vi oss ut till ett stalle med namn Lapa, ett av alla stallen som skulle vara smockat av folk som harjade loss pa Rios gator.
Nar vi val var pa plats mottes vi av sjukt mycket folk och gatufesten var igang.
Ol, drinkar och tilltugg saldes fran stand och musiken dunkade fran narliggande klubbar och hogtalare.
Stamningen var verkligen pa topp.
Under kvallens gang traffade vi i stort sett bara pa massor av olika gang av skona brassar. Engelskan ar ju kanske inte pa topp har bland befolkningen och var portugisiska ska vi inte tala om. Men dessa brassar gjorde sig mer an gott forstadda och det visade sig att vi hade sjukt javla kul med dessa. Sa manga drinkar, ol, snack, dans, kramar, hejda-pussar senare begav vi oss hem med ett flertal namn och telefonnr pa fickan.

Dag 3, 13 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Efter nagra fa timmars somn (och en dunkandes svullen och rod fot. Varfor? Ingen aning) var det upp och hoppa igen for att gora varan forsta ordentliga utflykt till Cristo Redentor.
Efter att ha hoppat in i taxi som kort oss upp till toppen (iaf sa langt man kan ta sig innan man maste kopa biljett for att aka van den sista biten) var vi antligen dar. Precis framfor denna stora massiva staty av Jesus. Sjukt maktigt! Och inte for att ens ga in pa den underbara utsikten over hela Rio. Wow, det var verkligen en upplevelse for sig. Efter manga, manga turistbilder pa Cristo, oss + Cristo och ut over Rio, begav vi oss ner igen for att skydda oss lite fran solen (som ni forstar ar det sjukt varmt (och skont) har).
MEN, vad moter oss?
Tydligen ar det sa att om man tar taxi upp hit sa ska taxichaufforen vanta pa en. Men dumma vi fattade ju inte det (och hade inte last pa oss om det heller for den delen), sa helt plotsligt blev det lite av ett mission impossible att hitta nagon som ville ta oss ner till staden igen, for ett lagom pris. Efter manga forsok av svart-taxi chaufforer (som vi vagrade ta, ja - var stolta over oss! ;)) sa lyckades vi hitta en van som kunde kora oss ner till foten av berget. Dar nere knatade vi runt for att se denna del av staden, kakade var forsta pizza och bara njot.
Min fot borjade bli varre och varre, sa efter ett tag begav vi oss hemat.
Hemma blev det i vanlig ordning drinkar, ol och forfest for att sen dra vidare till en annan gatufest, fast denna gang ute i Ipanema. Jamfort med Lapa sa var det lite aldra publik har och valdigt mycket glitter och glamour (transor, bogar osv osv). Stamningen var pa topp! Efter ett tag kom Marcelo forbi (min kara brasse fran kvallen innan) och resans forsta Caipirinha avnjots. Efter nagra timmar pa plats begav vi oss ner till Ipanema beach och mottes av ett gang dansande brassar. LOVELY tankte vi och drog av oss flip-flopsen och dansade samba med dem. Forsok se er detta framfor er: Cirka 20 glada, dansande brassar och 4 gringos (jag, David, Lina och Helen) som forsokte sig pa samma sak. Fyfan, det var sjukt kul! Snacka om lyckorus! Mina drommar bara fortsatter att bli sanna, I LOVE IT!
Efter nagra timmar slutade trummorna spela och det visade sig att vi statt och dansat med ett gang kristna. Sa vi fick oss varsitt armband med texten: "Acora eu ja  sei" som betyder "Nu vet jag". Efter att vi sagt hej da till alla vi mott nere pa stranden och Marcelo, sa akte vi hem och rent ut sagt dackade.

Dag 4, 14 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Dagen borjade sjalvklart med sol och bad. Denna gang bestamde vi oss for att ta det nere pa Ipanema beach istallat. Nar vi kom ner till stranden sa mottes vi av ett hav av parasoller, sa langt ogat kunde na.
Vi mosade in oss och lyckades hitta en liten liten ledig sandplatt dar vi la ut vara saronger och chillade. Sa langt ogonen kunde na bade till vanster, hoger, upp och ner; sa sag vi endast brassar. Aterigen var vi ensamma gringos (som sagt, jag, David och vart radarpar Lina och Helen) pa aventyr.
Efter ett tag kom en snubbe fram och dumpade sin planbok och t-shirt vid vara grejer och visade med teckensprak att han skulle bada. Jaja, tankte vi och satt kvar. Efter nagra minuter kom han upp igen och nu helt plotsligt hade vi ett sallskap pa en brasse. Han kunde knappt nagon engelska, sa samtalen blev ju inte speciellt langa och innehallsrika, men ol fick vi iaf. :)
Varje gang vi gick ner for att bada var verkligen allas blickar pa oss. Det visade sig senare att det finns en annan sektor pa stranden dar gringosarna brukar bada, sa nu forstar vi varfor vi var ensamma. Hahah, men det var sjukt kul anda. Hellre umgas med lokalbefolkningen an andra turister. LOVE IT LOVE IT LOVE IT, aaaargghh extaaaas!! (shit, var tvungen att skriva av mig denna lycka jag kanner i skrivande stund!)
Hur som helst, for att aterga till dagen.
Lite mat senare och alla hjartans dag till ara var det dags for parad pa Sambadrome.
Pa tuben pavag till platsen pratade vi lite med en kille for att dubbelkolla vart vi skulle ga av. Och har ska ni fa hora (det har ar verkligen ett perfekt exempel som forklarar brassarna). I och med att vi var lite osakra hur man hittade, sa folje denna kille med oss hela vagen till var sektor (som for ovrigt var nastan langst bort). Endast for att visa vagen, han sjalv skulle alltsa inte ens ga pa paraden. Sjuukt vad folk ar hjalpsamma har!
Iofs hade vi ju ett trevligt samtal pa vagen dit ocksa, men enda. Det skulle aldrig, aldrig, aldrig hant i sverige.
Paraden satte igang och det var rent ut sagt MAGISKT! Varje sambaskola gick i ungefar 1h 20min med otroligt fina och massiva kostymer, rekvisita osv osv. Musiken (samba saklart) danade ut genom hogtalarna och dansen var ett faktum pa alla sektorer. Var favoritskola var latt Unidos da Tijuca. Deras parad fortsatte bara att overraska. En del av paraden bestod av nagra tjejer som bytte klanning cirka 5 ganger och varje klanningsbyte skedde pa nagra sekunder under ett skynke. Publiken blev som galna! En annan del av samma parad bestod av Michael Jackson som kom ut fran nagot som skulle forestalla Area 51 och en annan del av paraden bestod av Batman som akte skidor och Spiderman som klattrade upp for en vagg. Dem hade verkligen tankt pa allt!
Efter denna parad sa sag vi en till, sen gjorde mina fotter sa javla ont sa jag nastan borjade grata (min smarttroskel ar sa sjukt hog ocksa, sa fatta hur ont jag hade). Dem ovriga var trotta ocksa, sa vi begav oss hemat (det blev i taxi eftersom jag inte kunde ga utan att det gjorde asont upp i hela benet).
Inte undra pa att min fot blivit samre dock. Vi var anda dar och dansade till samba i cirka 7 timmar innan vi begav oss hemat. Nar vi kom hem till vara kvarter pa Copacabana gick vi in pa en farmecia och jag fick en aloe vera kram att smorja foten med samt ett paket anti inflammatoriska tabletter att kaka. Sen blev det att sova med foten pa hojd.

Dag 5, 15 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Jag vaknade upp med en vansterfot stor som en fotboll. Idag hade den alla mojliga olika farger (allt fran en gron nyans till blatt, rott, orange och vitt). Sa denna dag blev inte sa handelserik for mig. Jag lag bara hemma framfor flakten och sov medan dem andra drog ut pa aventyr. Lite da och da kom folk hem och jag fick lite sallskap.
Rastlosheten var verkligen ett faktum. Jag kunde inte ens lasa for att jag var sa javla rastlos. Hur kul ar det liksom att ligga inne nar det ar stralande sol och 35 grader utomhus.
Hur som helst sa var det vad foten behovde efter all rorelse, sol, dans osv (och ja, jag tappade till och med en mango pa foten kvallen innan - PUCKO EMZ!) den senaste tiden.
Jag passade aven pa att satta mig nere pa ett internetcafe for att skypa lite med folk dar hemma, kolla fejjan osv. Himla mysigt att prata med er! :)
Runt 20tiden hade dem flesta kommit hem igen och vi borjade dricka lite. Aldrig i livet att jag ligger hemma ikvall tankte jag. Men, alla var dock inte lika sugna pa att gora nagot som jag. Sa det slutade med att bara jag och Lina drog ner till stranden dar vi satte oss vid en utebar och drack lite och snackade skit. Precis vad jag behovde, min fot med, den skreeeeek efter luft!

Dag 6, 16 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Vaknar upp utan forbattring med foten. Wtf, vi ar i Rio, det ar sista dagen pa karnevalen. The show must go on!
Dagen till ara blev det lite mer sightseeing runt omkring i Rio dar vi sag sjukt mycket snygga malningar. Vi akta aven ner till en stor och mysig botanisk hage (Oslos botaniska hage - slang dig i vaggen! ;P) fylld med lummiga trad, sma vattenfall och vattendrag, blommor osv osv. Senare rorde vi oss vidare till Flamengo-club for att kopa oss fotbollsbiljetter till morgondagens semi-final. GALET JAG VET!
Tidsoptimist som man ar (och ja, alla andra i sallskapet ocksa) sa rann helt plotsligt tiden ifran oss. Sa det blev stressata, stressduscha, stressdricka (drinking games) och stressaka ner till Ipanema for att dra till en av alla gatufester. Nar vi satt i taxin pavag ner sa sa taxichaufforen att det var dott dar uppe, sa vi bestamde oss for att aka tillbaks till Copacabana beach istallet, dar vi sett massor av manniskor pa vagen.
Dar satte vi oss vid stranden och drack cocosnot-drinkar osv.
Efter ett tag beslot sig David (ont i halsen) och Helen (trott) att dra hem, sa som kvallen innan var jag och Lina ensamma. Dock inte for lange. Efter bara nagra minuter satt vi med 2 barcagrabbar, 1 londonbo, 3 sao paolobor, 1 marockan, nagra cariocas (det kallas dem som ar fodda i Rio) och nagra transor.
Fyfan vilken kvall. Caipirinha efter caipirinha bestalldes in och rann ner langst halsen, bilder togs, pussar delades ut, skrattanfall, gladjeskrik, nattbad, dans, allsang, ovning med solfjadrar (transorna var dem som fick lara oss, haha) och smidande av planer. Nar klockan narmade sig 5 halv 6 hoppade jag och Lina in i en van (typ som buss) och akte hemat, aterigen med massor av namn pa fickan. Detta ar verkligen folk som man kommer forsoka halla kontakten med. Klockren dackmode nar vi kom hem.

Dag 7, 17 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Vi vaknade upp och sista heldagen i Rio hade tyvarr kommit. Dagen till ara innebar stress i stora mangder och ett spackat schema (precis som alla andra dagar med dock, men idag skulle vi aven byta boende och flytta over till ett hostel over en natt).
Sa helt plotsligt bodde vi i stadsdelen Catete istallet for Copacabana. Hostlet vi hittade var litet och mysigt, och vi delade till och med dorm med 5 andra svenskar.
Hur som helst, denna dag innebar lite mer turistattraktioner, sa vi begav oss upp till Pao de Açúcar (sockertoppen). For att komma hela vagen upp maste man aka tva olika linbanor. Utsikten var aterigen maktig och det blev manga magiska panoramabilder ut over Copacabana beach och ovriga Rio. Uppe pa toppen bodde det aven nagra vilda sota sma apor som hoppade omkring i traden. Efter nagra timmar dar uppe var vi tvungna att skynda oss ner igen for att dra tillbaks till hostlet och fixa iordning oss. Val hemma pa hostlet igen traffade vi Maja och Andre (2 av 5 svenskar vi delade rum med) som vi lyckades "lura med oss" pa kvallens match.
Vi motte upp Anja vid 7 tiden och satte oss for att kaka en liten avskedsmiddag (detta var ju faktiskt var sista kvall tillsammans) for att sen rora oss ut mot Maracanã-stadium. Vi alla holl pa Flamengo (som Adriano spelar i) och kladde oss sjalvklart i deras rod-svarta farger och satt pa deras platser.
Ni kan ju forsoka forsta hur javla coooolt det var. Vi sag ett riktigt derby mellan Rios tva storsta lag (Flamengo och Botafogo) pa en semifinal, pa en fullproppad maracanã i Brasilien, fotbollens mecka.
Aterigen en drom som gick i uppfyllelse. "Tyvarr" vann Botafogo med 2-1, men matchen var otroligt grym. Vilket spel jamfort med svensk fotboll. Efter matchen rorde vi oss tillbaks mot var del av stan for att forsoka hitta nagon bar eller liknande for att fira med nagra caipirinha. I och med att karnevalen precis var slut sa verkade allt vara stangt. Sa det blev nagra ol pa hostlet istallet innan vi sa godnatt och sussade gott med manga intryck av dagen.

Dag 8, 18 februari. Rio de Janeiro + Florianópolis, Brasilien
Idag blev det manga farval, i och med att vara vagar skulle splittras. Men, forhoppningsvis ses vi igen under resans gang, fast i ett annat land. Vi passade aven pa att ta en liten promenad i centrum av Rio. Det var inte direkt asmycket att se, sa jag maste faktiskt saga att alla ovriga delar i utkanten av centrum (som tex Copacabana, Ipanema, Flamengo, Catete, Botafogo, Lapa osv osv) ar roligare och mysigare.
En snabb lunch for att sen dra till busstationen dar en 18 timmars lang busstur ner till Florianópolis vantade mig och David. Vi steg ombord pa bussen med lite av en skrack-kansla i brostet eftersom vi inte riktigt visste vad som vantade oss pa bussen (harda saten? ingen toa? ingen ac?) men blev glatt overraskade av lyxsaten, en ac som nastan gjorde sa man fros, relativt frasch toa och manga stopp under resans gang.
Varfor har inte swebus sadana har bussar? Jag ska skicka in en onskan ;)
Hur som, efter cirka 20 timmar (lite forseningar far man rakna med har) rullade vi in i Florianopolis som enligt manga ska vara underbart. Vi akte genast vidare ut pa Ilha de Santa Catarina, dar vi bokat hostel for tva natter.
Nar vi val ar pa plats mots vi av idylliska sma hus med vagar smala som grander, en milslang strand (och manga "sma" strander ocksa for den delen), blaare vatten och ett asmysigt litet hostel med fa manniskor och en liten sot "vakthund" med namn Caipi (fran Caipirinha). Det har ar verkligen som en liten mysig strand & sommarstad. Har trivs vi gott!
Kvallen till ara blev det barbeque pa hostlet och vid midnatt drog vi alla ner till ett beachparty och dansade till samba mixat med reggae. Mys!
Folket pa hostlet ar nice'a och alla kommer verkligen fran olika platser. Har har vi folk fran Chile, Holland, Frankrike, Australien, England, Norge och till och med en till svensk. Och, varlden ar sjukt liten. Denna svensk bor i Norge och ar bigfot precis som jag. hahaha fyfan. Jag kanner mig faktiskt lite taskig som blir glad over att nagon annan har samma problem som mig, men det skiter jag i. Antligen kan jag kanna samhorighet med nagon annan. Jag har inte en stor, svullen och ful fot sjalv. Wiiiiiee! ;P
Ja just det, lite update gallande min fot kanske. Fargen borjar bli normal, men svullnaden ar kvar (fast den kommer och gar lite). Jag vet fortfarande inte riktigt vad det ar, men dem narmsta dagarna kommer vi chilla massor, sa om inte foten atergar till sin normala storlek sa blir det ett besok hos lakaren inom nagra dagar.

Dag 9, 19 februari. Florianópolis, Brasilien
Denna morgon har borjat ganska lugnt med en god frukost pa hostlet och nu aven massor av bloggupdate och bilder pa facebook. In genom dorrarna kommer varma vindar och flakten svalkar av kroppen lite latt. Utanfor hors bas pumpandes fran bilar som aker forbi. Det har ar lite som Sveriges Gotland, kanns det som. Jag trivs som fan.
Safort vi ar klara har ska vi avnjuta en lunch och ga ner pa stranden. Sen ikvall blir det kanske beachparty. Eller, vi far se. Planerna ar inte smidda an, min stackars fot behover fortfarande vila liksom. ;)
Imorn kommer vi antagligen att forflytta oss over till ett annat hostel, men mer om det far ni veta i nasta blogginlagg.

Hoppas ni alla mar bra dar hemma! Jag kommer att forsoka logga in atminstone en gang till innan vi lamnar staden om nagra dagar och styr var kos mot Argentina. Da kommer jag aven finnas tillganglig pa skype for dem som vill. ;)
Tills dess: Kommentera massor, era kommentarer gor mig glad! Se bilder pa facebook (det tar san tid att ladda upp har) och ta hand om er!

1 love
emz

Vi ar vid liv och vi har det underbart! Men, det kanns fortfarande lite skumt. Ar vi verkligen har? Eller drommer jag fortfarande?
Tyvarr kommer detta inlagg vara ganska innehallsfattigt eftersom vi ar mitt uppe i en karneval och internet dor om 11 minuter!

Vi hade iaf en relativt skon flygresa ner till sjalvaste Rio de Janeiro. Det mesta gick smartfritt, dock var vi nojiga vid nagra tillfallen eftersom USA ar sa javla sega och harda. Ett tag kandes det som att vi inte ens skulle fa ga pa planet till Atlanta bara for att vi inte kunde visa upp nagon hembiljett till sthlm igen. Men, det ordnade sig och var nog egentligen inga problem. Men, lite kallsvettig blev man! ;)

Har i Rio bor vi iaf med 4 andra asskona svenskar. Alla klickar verkligen bra och ar otroligt lattsamma!
Igar var vi ganska sega allihopa efter resan, sa vi tog det ganska lugnt med beach-hang och manga skona pa den omtalade Copacabana-beachen! (Det ar runt 33 grader i skuggan fran morgon till kvall) :D Kvallen spenderades mest hemma med olspel, musik och skitsnack. Men mys var det!
Nu under de narmsta dagarna kommer det dock se annorlunda ut. Karnevalen har borjat idag och da borjar aven festen. Sa pa dagarna kommer det turistas, badas, solas och festas i de olika delarna av staden. Nar morkret faller pa slas klackarna i taket! Saamba baby!

Oj, tiden borjar rinna ut sa maste avrunda. Jag kommer forsoka ga in pa skype och bloggen pa mandag igen (da aven uppdatera med bilder och en battre sammanfattande text), antagligen runt kvallstid.
Ha det bast mina kara!

1 love
emz