liveonce

Mina kara vanner (ni som faktiskt inte har gett upp hoppet om en uppdatering pa denna blogg och faktiskt kollar in den ibland...fortfarande), nu ar det dags.

Det ar mycket som maste uppdateras nu, mycket som ska fyllas in. Ojojoj. Jag ser har att sista uppdateringen skedde for lite mindre an 1 manad sen. Det ar alltsa ett helt land som ska fyllas..och lite mer till och med.
Jaja, jag ska skriva sa handerna gloder helt enkelt.

Lat oss borja (hamta lite koffeintabletter, en kopp kaffe. Eller varfor inte en hel javla kanna - for har nedanfor kommer mycket text att uppenbara sig). Jag ska forsoka att dra fram det mesta fran minnesrummet...

Ps. Bilder finns pa facebook ju, sa ni har sakert sett det mesta som jag kommer skriva om nu, men jag kor anda. ;)

Bolivia, landet fyllt av aventyr:
En nattbuss ifran Salta ankom vi till gransen mellan Argentina och Bolivia. Dar knatar 4 gringos ut (David, Maja, Andre och jag) ut astidigt pa morgonen med flip-flop, tunna byxor, typ t-shirts osv, medan alla andra sitter i tjocka jackor. Vad moter vi tror ni? Jo. KYLA med stora BOKSTAVER. Och skratt. Alla skrattade (eller rattare sagt fnissade) at oss... Sa det blev direkt upp med klader och pa med massor av lager, en kaffe och sen vidare mot gransen och Bolivia - med mycket forvantningar.

Redan vid gransen markte vi att allt blev sjukt mycket billigare. En sjukt billig frukost och en asbillig bussresa pa flera timmar for mindre an hundralappen (att bussresan sen var en av dem jobbigaste i vara liv pga laskiga vagar bland bergen, 15 liter sand i lungorna och rumpont efter alla 30-60cm hopp i kurvor och gupp ar en annan historia).
Forsta stoppet i Bolivia blev Uyuni dar planen var Salar de Uyuni plus lite runtomkring. Det blev en 3 dagars-tur med jeep till en tagkyrkogard, saltoknen, massor av laguner, cool natur, hotsprings osv osv. Saltoknen ar nog ett av de vackraste naturerna jag nagonsin upplevt (hittils). Forst var det bara salt, men eftersom det ar regnperiod har nu sa fanns det lite vatten kvar en bit in i saltoknen. Dar det fanns vatten speglades himlen, molnen och bergen i vattnet. Man kunde alltsa inte urskilja himmel fran jord i horisonten. Sjukt vackert! Jag ryser bara jag tanker pa det.
Sen blev det saklart lite laguner och sant ocksa, himla vackert. Och bad i hotsprings klockan 7 pa morgonen. Vattnet var sjukt varmt medan det var minusgrader ovanfor ytan sa badkladerna fros till is pa typ 15 minuter. Sjuka kontraster - Valkommen till Bolivia!

Nasta stopp efter Uyuni blev Potosí, varldens hogst belagna stad med sina 4090 meter over havet.
Egentligen hade vi bara en tanke med detta besok (forutom att det saklart ar lite coolt att ha varit i varldens hogsta stad da) och det var silvergruvorna.
Vi hade alltsa som plan att leka gruvarbetare for en dag. Sagt och gjort.
Vi lyckades hitta en sjukt bra agency som hade tva sma turer (inga stora turistgrupper har inte) till en aktiv gruva. Alltsa ingen javla turistgruva, utan en gruva som fortfarande var aktiv med arbetare och hela kitet. Det var inte vilken gruva som helst heller, utan en av de aldsta gruvorna i Potosí.
Innan vi besokte gruvan kopte vi med oss coca blad (tuggas och hjalper mot hunger och ger energi), dynamit och andra nodvandiga presenter till de hart arbetande gruvarbetarna, sen var det bara att besoka morkret.
Efter manga timmar lyckades vi ta oss ut trotta och ljusskygga. Men shit vilken upplevelse. Dar inne var det beckmorkt, vi fick se deras "gruvgud" Tio. Som forovrigt egentligen ar djavulen. Till honom skankte dem sprit, cigg, coca blad och annat smatt och gott, det sades ocksa att dem skankte lamafoster till denna "Gud" som harskade langt inne i morkret. Sjalvklart traffade vi manga gruvarbetare ocksa. Dem flesta var lite forsiktiga i borjan (mot oss) men trevliga och oppna.

Efter silvergruvorna blev det att dra vidare till La Paz, huvudstaden. Det blev alltsa en riktigt snabb visit i Potosí pa en dag och en natt.

I La Paz motte vi upp vart gamla radarpar Lina och Helen. Kart aterseende, verkligen! :)
La Paz bjod sjalvklart ocksa pa aventyr, men i form av cykling. Extrem mountain-biking.
Vi tog oss ut pa det valkanda (eller rattare sagt ökanda) Death Road.
En vag som ringlar som en orm bland bergen och som ar lika bred som en buss typ. Och det varsta av allt ar att det gar bussar dar ocksa (eftersom det ar den enda vagen som ar sammankopplad till ett flertal byar).
Vi borjade pa toppen bland molnen och swishade ner pa vara cyklar i regn, dimma, lera, stora stenar mitt i vagen, sjuuuuka stup till vanster av oss hela tiden (dar vi faktiskt var tvungna att halla oss for att vara beredda pa att bilar/bussar kunde komma) och en stor nypa adrenalin. 6 mil senare var vi nere pa botten med livet i behall och lyckan los verkligen i allas ogon. Val nere pa plats avnjots en ol, senare blev det ett dopp och att aka minivan tillbaks till La Paz, pa samma vag vi cyklade. Det var nastan laskigare an sjalva cyklingen i sig. Fyfan vad nara stupet man var hela tiden. Men men, har sitter jag. ;)

I La Paz avnjots sjalvklart en hel del fest ocksa. Fyfan, jag gillar verkligen La Paz kanner jag, mer an vad jag har trott att jag skulle gora.
For att forklara hur festandet blev kan jag saga sahar. Jag blev bakis. Jag blev inte lite bakis heller! Fyfan, jag som aldrig blir bakis, ville bara do for jag madde sa javla daligt. Och vad ska vi gora da? Jo, da hade vi bokat in oss pa att ga och se wrestling samma dag. Det var lite jobbigt kan jag pasta. Och den upplevelsen var val egentligen faktiskt den enda som inte har varit klockren, hittils pa hela resan. Det heter Cholitas wrestling och ar ett riktigt sondagsnoje i La Paz (dar lokalbefolkning, familjer, smabarn, gringos befinner sig pa sondagarna helt enkelt).
Vad ar Cholitas wrestling? Jo, det ska jag forklara. Det ar alltsa wrestling som vi kanner till det. Ni vet, fakewrestling dar dem inte slar alltfor hart, utan det kanns som att det mest ar stunt. Men, har var det alltsa inte bara stora man som "brottades" eller vad man ska saga. Utan har fick vi se de typiska bolivianska tanterna. Alltsa med stora kjolar, guldtander, flätor och hela faderullan. Det var lite jobbigt att titta pa eftersom det inte hela tiden var tant mot tant. Utan ibland var det gubbe mot tant, trots att det var fake. Och sen var det samma sak hela tiden. Gubben "slog pa" tanten, men tanten kom igen och vann pa slutet.
Men det var iaf en upplevelse (som inte kommer goras om dock, hehe).

Vidare fran La Paz rorde vi oss vidare till Rurrenabaque for att ta oss in i den beromde amazonas. Bada in i djungeln och i pampas (via bat).
Fyfan vad vi hade det bra dar. Dar kunde vi latt ha stannat lange till.
Det har skulle jag kunna skriva flera miljoner ord om, men jag maste prioritera lite, sa jag tar detta valdigt kortfattat.
Pampas innebar: Aka pa en kajakmotorbat igenom pampas hela dagarna och spana efter alligatorer, faglar, apor, sengangare massor av andra djur och vacker natur. Det blev att fiska pirajor, bada med rosa delfiner (som bara finns i pampas), jaga anacondor i sumpmarken, ut pa krokodiljakt i morkret osv.
Djungeln innebar: Trekking i massor. Ut i djungeln bade dagtid och kvallstid. Har finns mest insekter, blommor och natur. Det blev en hel del spindlar, grodor, lianer, (en) orm och vildsvinsjakt. Vi lyckades faktiskt spara upp och smyga pa en hjord. Lukten och ljudet var extremt nar hjorden markte att vi var dar. Helt plotsligt borjade det rora sig fran alla hall. Dem var overallt runtomkring oss. Lyckliga men trotta begav vi oss tillbaks till vart camp, tydligen ar det sallan man far se dessa vildsvin.
Kan aven tillagga att amazonas blir valdigt morkt, nar solen gar ner. Sa vad hande under var nattexpedition tror ni? Jo, guiden tappade bort sig - sa vi var vilse i amazonas. 2 timmar senare lyckades vi med hjalp av guiden hitta ratt vag tillbaks.
Det ni, det ar det nog inte manga som kan saga. Att dem har varit vilsna i amazonas, hahaha. Men det har tamefan jag varit. Som sagt, har sitter jag nu! ;)
15 miljoner triljoner myggbett senare var vi tillbaks i La Paz for att fortsatta var resa i Bolivia till sista anhalten Copacabana och den sjukt stora sjon "Titicaca".

Val i Titicaca besokte vi on "Isla del Sol". Enligt incafolket var det har solen foddes. Sa dar knatade vi runt pa on bland berg upp och ner och i en labyrint-ruin i sammanlagt 4 timmar.
Det var nog en av de jobbigaste sakerna jag gjort i mitt liv tror jag. I pampas blev jag namligen forkyld. Och om man sager sahar, mitt flas ar val inte direkt det basta trots om jag ar frisk. Sa det var 3 jobbiga timmar bland bergen i hettan. Men jag klarade det iaf. Boomshakalack. Dags att sluta roka iaf...

Med en liten tar i ogat begav vi oss vidare till Cusco i Peru. Men, jag vill inte riktigt lamna amnet Bolivia an.
Trots att vissa inte var speciellt turistvanliga (vi blev utskjutsade fran restauranger bland annat), sa tycker jag mycket mycket om Bolivia.
Bolivia overraskade mig verkligen. Platser jag trodde skulle vara fattigare, var rikare. Platser jag trodde skulle vara rikare, var fattigare. Spraket borjade bli lattare, priserna var sjukt billiga (en hamburgare pa stan kostade typ 3,50 kronor), sjukt vacker natur overallt. Asdaliga vagar. Kalla natter som fan. Men det lag anda en charm over det. Myspys!

Men men, redan sa fort vi kom over gransen till Peru sa markte vi att det blev varmare (eller, det kanske var psykiskt...antagligen, haha).
Mot Cusco skulle vi, med mal Machu Picchu, som skulle oppna samma dag vi anlande (1 april) efter att ha varit stangt sen mitten/slutet av januari pga kraftigt regnvader.
Machu Picchu bestar alltsa av ruiner fran en gammal incastad som blev upptackt "pa riktigt" sa sent som 1911. Det ar sjukt hur lange den staden har varit hemlig. Det sags dock att Cuscobefolkningen har vetat om den mycket langre, men hallt den for sig sjalv (forstaligt).

For att ta sig till staden som ligger bland bergen pa cirka 2450meters hojd, skulle vi trekka.
Alltsa: Ga i 5 dagar och campa ute.
Jag som fortfarande var lite sjuk kopte pa mig hostmedicin och nasspray sen begav vi oss ut pa leden "Salkantay" med skyhoga forvantningar och forberedda ben.
Jag kan val erkanna att jag var javligt nojig over hur det skulle ga med min forkylning och min kondition. Men lyssna nu mina vanner, det gick otroligt bra. Forvanadsvart bra... ;)
Efter 4 tuffa heldagar involverande endast gang bland berg upp och ner, bland djungel, i regn, i sjuk hetta, med onda tar, ibland torra halsar, ibland sjukt hungriga, ibland farliga och leriga vagar dar det rasat bara nagra dagar innan, med dyngsura skor och fuktiga klader, efter natter i talt och fuktiga sovsackar. Efter minst 8,2 mil (sa lang var den vanliga leden, sen gick vi lite extra) men sjuuk lycka anlande vi Aguas Calientes (staden vid Machu Picchu).
Fyfan vad vi hade gatt, men fyfan vad kul, vackert och..alldeles, alldeles underbart det hade varit. Och fan vad underbart det var att antligen vara framme och slippa ga. Hahahah.
Med varje steg som tagits under alla dessa dagar hojdes forvantningarna med flera centimeter. Machu Picchu, vi skulle fa se machu Picchu. WOW!

Den 5e dagen (kan tillaggas att detta var forsta natten pa hostel igen med vad som kandes som varldens skonaste sang tillbringades) var det upp med tuppen for att aka och se det vi hade kampat for.
Kanslan nar vi kom in i ett disigt Machu Picchu en tidig morgon ar obeskrivlig. Vilka forvantningar. Vilken lycka. Vilken kansla. Obeskrivligt.
For att avsluta all gang sa besteg vi sjalvklart det hoga berget Huayna Picchu (sjukt brant hela vagen och lerigt pa manga stallen). Med trotta ben fick vi aven se incastaden pa hojd. Fyfan vad det var vart den cirka timmen det tog att klattra upp.
Efter typ 8 timmar begav vi oss trotta och matta (pa upplevelser) tillbaks till Aguas Calientes. Avnjot nagra skalar och dackade klockan 20 (som egentligen bara skulle bli en power nap). Dagen efter akte vi "hem" till Cusco igen.

Och ja. Forvantningarna besannades. Det var vart varenda smarta, trotthet och steg vi tagit och kant.

Sa...Nu sitter jag har med blodiga fingrar (efter allt bloggande) och omma ben (efter vandringen) pa var "forsta" dag i Cusco igen. Klockan borjar bli ganska mycket och snart ska en Pisco sour avnjutas (Perus "nationaldrink" skulle man val kunna kalla det).

Men...Aventyrare (hahahaha whatever) som vi ar, sa ska vi ut pa rafting imorn och efter det ska en helkroppsmassage avnjutas (for cirka 50kr). Det fortjanar vi faktiskt! ;)


Kort sagt. Vi mar skitbra. Och jag hoppas verkligen innerligt att alla ni kara dar hemma mar bast, bast BAST! Jag saknar er och hoppas att varen har kommit.

Ett litet smakprov av Machu Picchu tills mina egna bilder kommer upp pa fejjan. ;)

Massor av karlek
emz