liveonce

Kara bloggen,
nu har vi vinkat farval till Brasilien och Argentina har fatt kanna pa vara tunga (speciellt min bigfot) och forvantansfulla fotter. Tangons mecka, har ar vi!

Dag 10, 20 februari. Florianópolis, Brasilien
Foten borjar bli battre. Fortfarande svullen, men sakta men sakert har den borjat fa ratt farg iaf.
Sa i ett forsok till att bara vila upp foten sa lag vi bara pa stranden, satt pa hostlet, gick runt lite grann i den idylliska lilla byn och tog det lugnt. Pa kvallen blev det en del caipirinha (som vanligt nar man ar i Brasilien) och chill. Hostlet vi hade hamnat pa var ganska litet (4 stycken dorms) sa dem flesta av oss kom ganska nara inpa varandra. Vi tankte egentligen flytta over till ett storre och yngre hostel, men eftersom det var fullt, sa beslutade vi oss for att stanna har. Och det kunde inte ha blivit battre. Detta hostel var litet, familjart, nara till allt och bada gaster och staff var sjukt trevliga. Vi hade ju aven var lilla vakthund Caipi.

Dag 11, 21 februari. Florianópolis, Brasilien
Idag bestamde vi oss for att kora en utflykt till en annan beach en bit ifran (vi och 7 andra fran hostlet). Har borta var vattnet lite kallare och vagarna storre. Riktigt mysigt. Val pa plats dracks det agua de coco (en oppnad cocosnot med ett sugror bara) och alla somnade i stort sett pa stranden. Pa kvallen blev det caipirinha (saklart) och planen var att dra ner till en beachfest. Det visade sig dock att det var ganska dott pa stan, sa vi satte oss lite avsides pa stranden, kopte vara drinkar och lekte lekar (drinking games) och larde kanna varandra lite battre. Efter nagra timmar var val alla ganska slitna, sa vi snubblade in genom dorren tidigt pa morgonen och sov gott.
Det roligaste av allt under denna kvall, var nastan grupperingen. Det var vi gringos och nagra hundar (gatuhundar). Dem alskade oss. Safort nagon brasse gick forbi oss sa "jagade" en av hundarna bort dem. Sen kom hon fint tillbaks till oss och lade sig.

Dag 12, 22 februari. Florianópolis, Brasilien
Foten var fortfarande pa battringsvag, men idag hade vi lite aranden i stan. Sa 1 timmes bussresa in till Florianopolis, for att sen kopa bussbiljetter till morgondagens resa, kaka lite mat och kolla runt lite. Val hemma igen (det blev sisader 4 timmar senare, eftersom vi gick av bussen lite fel och fick ga igenom halva stan for att komma till vart slutmal) sa borjade min fot svullna upp lite igen. Sagt och gjort blev det mycket tid till att sitta still. Sa kvallen spenderades forst med att alla i i hostlet satt och mos tillsammans (drack, spelade kort, lekte charader) osv, i och med att i stort sett alla skulle aka vidare dagen efter. Nar klockan blev 1 drog vi ner till stranden, men mottes av tomhet, sa jag och David gick tillbaks, medan nagra andra gick vidare.

Dag 13, 23 februari. Florianópolis, Brasilien
Eftersom vi inte gick runt speciellt mycket igar, sa hann foten bli bra tills idag. Sa morgonen gick ut pa att saga hejda till folk och sen aka in till bussterminalen for att aka ner till Iguazufallen.

Dag 14, 24 februari. Puerto Iguazú, Argentina
Efter en bussresa pa sisader 13 timmar (6 timmar pa en buss som paminner om en buss som anvands som lokaltrafik i skandinavien) anlande vi Foz de Iguazú (fortfarande i Brasilien) tidigt pa morgonen.
Vi traffade tva snubbar fran australien pa bussen, som vi sen splittade en van med over gransen och till vara hostel. Granskontrollen tog en evighet (ok, egentligen tog det bara 30min-1h, men det kandes som en evighet eftersom vi knappt fatt nagon somn) och runt 10 var vi framme vid vart hostel Marcopolo inn. Nehe, da fick vi inte checka in fors klockan 14, sa da fick vi planera om var dag lite. Grabbarna fran australien ville ata kott, sa vi styrde vara fotter mot en restaurang. Sagt och gjort sa satt vi dar och at "middag" klockan 10.30 pa morgonen, pa en fin men tom restaurang.
Tiden sprang ivag och helt plotsligt var det dags for incheckning. Vi fick vart rum (dorm saklart) och bodde med nagra skona grabbar under forsta natten. Eftersom det regnade storre delen av denna dag sa satt vi mest bara pa hostlet och tog det lugnt. Egentligen ville vi dra till Iguazú falls (brasilianska sidan), men vi var tvungna att skjuta upp det helt enkelt. Men det var lika skont det. Antligen lite tid att ta det lugnt.

Dag 15, 25 februari. Puerto Iguazú, Argentina
Klockan 7 hoppade vi upp med ogonen i kors. Bussen/vanen till Iguazú falls (argentinska sidan) skulle hamta upp oss klockan 8.45, och innan dess var det mycket som skulle forsoka goras. Ata frukost, forbereda sig mentalt och vakna till liv, duscha, forsoka blogga och lagga upp bilder (sorry, men datorerna pa hostlet var lite oberakneliga, sa jag lyckades inte...). Tiden gick fort och helt plotsligt var vi pavag mot ett av varldens kandaste och storsta vattenfall (om man raknar ihop alla vattenfall som finns har, sa ar det storre an Niagrafallen. Bitch pleaaase! ;))
Himlen var val inte direkt bla nar vi akte dit (snarare motsatsen) sa vi satte pa oss ett par langre shorts (varmare), linne och sket i solskyddsfaktorn (uh-oh!).
Nar vi kom fram sa vantade en lang dag i sol och svalkande vatten fran vattenfallen. Det gick sma tag mellan ingangen och det storsta vattenfallet (devils throat) medan man fick ga mellan de resterande platserna. Allt detta var belaget i djungeln med lummiga trad och vaxter, coola djur (racoons-liknande djur) osv. Vissa avstand var sjukt langa och ga, sa man kan ju saga sahar: Vi fick var veckotraning efter att ha knatat runt i ungefar 8 timmar (nar dagen var slut).
Hur som, nu ska ni fa hora...
Min fot ar ju bra nu (Yippikay-ay!), men vad hander?
Jo, det ska jag beratta for er. Jag och David har precis anlant parken och ska ta oss ner till de forsta fallen. Nar vi gar sa ser vi ett hus som ligger ungefar 5 meter in i "djungeln" med en liten stig. "Jaaa, vi trekkar!" Sa vi tar fram vara machetes fran bakfickan, drar sonder vara linnen och satter upp haret i ett snyggt rambo-harband. Kabam! In i djungeln spatserar vi och jag tar ett kliv rakt in i huset. Kollar hoger, ingenting dar. Kollar vanster, ingenting dar. Fan! Vi hade blivit lurade, dar var ingenting att se. Sa jag gor en signal till David som snabbt vander sig om och kontrollerar sa att vi inte ar forfoljda. Han ror sig snabbt som en blixt och haller vakt. Medan jag vander mig sa kanner jag hur nagonting landar... Ne, men seriost, hahaha. Skamt och sido.. Jag tar det pa riktigt istallet (ah, jag ar en tont ;))
The real deal: Vi ser iaf det dar huset och tanker att det kanske finns nagot kul dar inne. Sa vi knatar in pa stigen och kommer fram till huset (jag gar lite framfor och David lite bakom). Nar vi vander oss om for att ga tillbaks ut pa vagen sa kanner jag att nagonting landar pa mitt huvud (fran tradet? fran hustaket? fran luften?) och det svider till som FAAAAAAN. Handen flyger upp pa huvudet och jag kanner nagot stort (alltsa jag skojar inte, nagot stort typ lika stort som min kupade hand) och slar pa det okanda foremalet. The thing (vet ju inte vad det ar) vagrar slappa sa jag maste bokstavligen dra bort grejen fran mitt huvud. Acklad som fan springer jag ut, skriker lite, slanger solbrillor och gor nagon konstig dans. David kontrollerar min kropp och ingenting finns dar. Hela huvudet bultar och svider som fan. Jag fick direkt yrsel och vi var tvungna att satta oss ner ett tag for att jag hade svart att fokusera. Efter bara nagon minut borjade det svullna (dar the thing satt) och smartan blev varre.
Vi satt och tog det lugnt ett tag men bestamde oss lite senare att borja rora oss lite mot fallen. Har och dar i parken hade dem aven satt upp sma "doktor-platser", sa vi holl ogonen oppna efter en san.
Sjalvklart hittade vi ingen san pa flera timmar, sa under i stort sett hela dagen hade jag en svidande kansla fran bakhuvudet ner till skuldran), svullnaden dunkade och huvudvarken kom och gick. Nar vi var pavag fran parken sa fragade vi en lakare om det fanns nagot giftigt i djungeln har. Tydligen inte, sa det ar bara att vanta pa att svullnaden gar ner. Men efter dessa 8 timmar vi spenderade i parken sa hann smartan bli halften sa ond och svullnaden borjade ga ner. Den ni! Vem kan saga att dem har blivit bitna av ett stort ackligt djur/insekt utan att veta vad det ar? Det kan jag iaf! Wiiie! hahaha
Hur som helst. Denna dag var sa sjuuukt maktig (maktig, maktig, maktig, maktig, maktig YOU HEARD ME! ;)).
Sa sjukt vackra, stora, coola (rent ut sagt maktiga) vattenfall. Vi tog aven en battur (med speed-boat) in i nagra av dem. Fyfan vad sjuukt det var. Det var nog en av de basta sakerna jag nagonsin har gjort. Man kande kraften av vattenfallet och blev helt dyngsur. Dar satt hela baten och skrek blint (vid vissa tillfallen kunde man inte ha ogonen oppna eftersom det forsade sa mycket vatten) av lycka, skrattade tills munnen var fylld av sotvatten och njot. Ascoolt!
Dyngsura gick vi av baten, tog en cigg och bara satt och blickade ut over den vackra naturen och de stora vattenfallen. En upplevelse i sig!
For att aterga till kvallen (som sagt, efter 8 timmar begav vi oss hemat igen, ganska roda, i och med att ingen av oss smorjt in oss) och gick och fikade med en kille fran Argentina och en kille fran Colombia. Vi kakade mackor som ar typiska for Argentina (Sandwich de Miga) och drack nagra inhemska ol medan vi larde oss spanska spel och lite annat kul. Sen blev det faktiskt att ga till sangs. Duktiga va!? Jag lag i sangen innan kl 2 iaf. ;)

Dag 16, 26 februari. Puerto Iguazú, Argentina
Upp vid 9 for att kaka frukost och packa iordning vaskorna. Klockan 10 var det dags for utcheckning och nu klockan 11.30 sitter jag och David pa ett internetcafe for att doda lite tid. Klockan 19.30 ikvall kommer vi ta en buss som tar cirka 17 timmar. Malet ar Buenos Aires. Tangons hemstad. Vi ska forsoka mota upp lite folk dar nere som vi traffat under resans gang. Bland annat Anja fran Rio och nagra grabbar fran detta hostlet. Malet ar val att stanna dar atminstone 3-4 natter, for att sen rora sig vidare lite i Argentina.
Ah, antligen ar vi i spansktalande lander. Nu kommer saker och ting bli annu lattare (dags att ova pa spanskan vettni!)

Vi tar nog tillfalle i akt och bloggar lite mer innan vi lamnar Buenos Aires. Jag kor nog nagon update pa fejjan om vilken tid. For jag vill skypa lite med er dar hemma! Jag vill hora hur ni har det. Hur gar det med snostormen? Hur gor det med frostskadorna? Ne, skoja bara. Jag hoppas att ni har det uuuunderbaaaart iaf! Vi hors snart!

Karlek
emz

Hej bloggen och alla kara som foljer den!
Nu kommer ett langt inlagg som utlovat (dock lite senare an vad jag raknat med, men det galler ju att ta vara pa all tid har ;))

Dag 2, 12 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Utvilade och uppe med tuppen styrde vi kos ut pa gatorna, for den forsta heldagen (och forsta karnevaldagen) i Rio. Vi bada var i extas over att faktiskt vara har. Antligen! En drom som tillslut har gatt i uppfyllelse.
Hur som, det blev en kort sightseeing (vi gick rattare sagt runt och kollade lite bara) inklusive lite shopping a la havaianas. Det ar typ varldens basta flip-flop och har i Brasilien ser ni ett par havaianas pa allas fotter, dag som natt, brasse som gringo (viting).
Sjalvklart blev det lite sol och bad pa den beromda Copacabana beachen ocksa. En strand som stracker sig sa langt ogat kan na, med vagor som knappt ar nadiga.
Dagen var nog inte mer spannande an sa faktiskt, men det var bara skont med en mjukstart. Sa efter vi gjort staden och beachen litegrann sa begav vi oss upp for att laga lite mat och borja dricka med tva av dem vi bor med (Lina och Helen). Nar klockan borjade narma sig 23 begav vi oss ut till ett stalle med namn Lapa, ett av alla stallen som skulle vara smockat av folk som harjade loss pa Rios gator.
Nar vi val var pa plats mottes vi av sjukt mycket folk och gatufesten var igang.
Ol, drinkar och tilltugg saldes fran stand och musiken dunkade fran narliggande klubbar och hogtalare.
Stamningen var verkligen pa topp.
Under kvallens gang traffade vi i stort sett bara pa massor av olika gang av skona brassar. Engelskan ar ju kanske inte pa topp har bland befolkningen och var portugisiska ska vi inte tala om. Men dessa brassar gjorde sig mer an gott forstadda och det visade sig att vi hade sjukt javla kul med dessa. Sa manga drinkar, ol, snack, dans, kramar, hejda-pussar senare begav vi oss hem med ett flertal namn och telefonnr pa fickan.

Dag 3, 13 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Efter nagra fa timmars somn (och en dunkandes svullen och rod fot. Varfor? Ingen aning) var det upp och hoppa igen for att gora varan forsta ordentliga utflykt till Cristo Redentor.
Efter att ha hoppat in i taxi som kort oss upp till toppen (iaf sa langt man kan ta sig innan man maste kopa biljett for att aka van den sista biten) var vi antligen dar. Precis framfor denna stora massiva staty av Jesus. Sjukt maktigt! Och inte for att ens ga in pa den underbara utsikten over hela Rio. Wow, det var verkligen en upplevelse for sig. Efter manga, manga turistbilder pa Cristo, oss + Cristo och ut over Rio, begav vi oss ner igen for att skydda oss lite fran solen (som ni forstar ar det sjukt varmt (och skont) har).
MEN, vad moter oss?
Tydligen ar det sa att om man tar taxi upp hit sa ska taxichaufforen vanta pa en. Men dumma vi fattade ju inte det (och hade inte last pa oss om det heller for den delen), sa helt plotsligt blev det lite av ett mission impossible att hitta nagon som ville ta oss ner till staden igen, for ett lagom pris. Efter manga forsok av svart-taxi chaufforer (som vi vagrade ta, ja - var stolta over oss! ;)) sa lyckades vi hitta en van som kunde kora oss ner till foten av berget. Dar nere knatade vi runt for att se denna del av staden, kakade var forsta pizza och bara njot.
Min fot borjade bli varre och varre, sa efter ett tag begav vi oss hemat.
Hemma blev det i vanlig ordning drinkar, ol och forfest for att sen dra vidare till en annan gatufest, fast denna gang ute i Ipanema. Jamfort med Lapa sa var det lite aldra publik har och valdigt mycket glitter och glamour (transor, bogar osv osv). Stamningen var pa topp! Efter ett tag kom Marcelo forbi (min kara brasse fran kvallen innan) och resans forsta Caipirinha avnjots. Efter nagra timmar pa plats begav vi oss ner till Ipanema beach och mottes av ett gang dansande brassar. LOVELY tankte vi och drog av oss flip-flopsen och dansade samba med dem. Forsok se er detta framfor er: Cirka 20 glada, dansande brassar och 4 gringos (jag, David, Lina och Helen) som forsokte sig pa samma sak. Fyfan, det var sjukt kul! Snacka om lyckorus! Mina drommar bara fortsatter att bli sanna, I LOVE IT!
Efter nagra timmar slutade trummorna spela och det visade sig att vi statt och dansat med ett gang kristna. Sa vi fick oss varsitt armband med texten: "Acora eu ja  sei" som betyder "Nu vet jag". Efter att vi sagt hej da till alla vi mott nere pa stranden och Marcelo, sa akte vi hem och rent ut sagt dackade.

Dag 4, 14 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Dagen borjade sjalvklart med sol och bad. Denna gang bestamde vi oss for att ta det nere pa Ipanema beach istallat. Nar vi kom ner till stranden sa mottes vi av ett hav av parasoller, sa langt ogat kunde na.
Vi mosade in oss och lyckades hitta en liten liten ledig sandplatt dar vi la ut vara saronger och chillade. Sa langt ogonen kunde na bade till vanster, hoger, upp och ner; sa sag vi endast brassar. Aterigen var vi ensamma gringos (som sagt, jag, David och vart radarpar Lina och Helen) pa aventyr.
Efter ett tag kom en snubbe fram och dumpade sin planbok och t-shirt vid vara grejer och visade med teckensprak att han skulle bada. Jaja, tankte vi och satt kvar. Efter nagra minuter kom han upp igen och nu helt plotsligt hade vi ett sallskap pa en brasse. Han kunde knappt nagon engelska, sa samtalen blev ju inte speciellt langa och innehallsrika, men ol fick vi iaf. :)
Varje gang vi gick ner for att bada var verkligen allas blickar pa oss. Det visade sig senare att det finns en annan sektor pa stranden dar gringosarna brukar bada, sa nu forstar vi varfor vi var ensamma. Hahah, men det var sjukt kul anda. Hellre umgas med lokalbefolkningen an andra turister. LOVE IT LOVE IT LOVE IT, aaaargghh extaaaas!! (shit, var tvungen att skriva av mig denna lycka jag kanner i skrivande stund!)
Hur som helst, for att aterga till dagen.
Lite mat senare och alla hjartans dag till ara var det dags for parad pa Sambadrome.
Pa tuben pavag till platsen pratade vi lite med en kille for att dubbelkolla vart vi skulle ga av. Och har ska ni fa hora (det har ar verkligen ett perfekt exempel som forklarar brassarna). I och med att vi var lite osakra hur man hittade, sa folje denna kille med oss hela vagen till var sektor (som for ovrigt var nastan langst bort). Endast for att visa vagen, han sjalv skulle alltsa inte ens ga pa paraden. Sjuukt vad folk ar hjalpsamma har!
Iofs hade vi ju ett trevligt samtal pa vagen dit ocksa, men enda. Det skulle aldrig, aldrig, aldrig hant i sverige.
Paraden satte igang och det var rent ut sagt MAGISKT! Varje sambaskola gick i ungefar 1h 20min med otroligt fina och massiva kostymer, rekvisita osv osv. Musiken (samba saklart) danade ut genom hogtalarna och dansen var ett faktum pa alla sektorer. Var favoritskola var latt Unidos da Tijuca. Deras parad fortsatte bara att overraska. En del av paraden bestod av nagra tjejer som bytte klanning cirka 5 ganger och varje klanningsbyte skedde pa nagra sekunder under ett skynke. Publiken blev som galna! En annan del av samma parad bestod av Michael Jackson som kom ut fran nagot som skulle forestalla Area 51 och en annan del av paraden bestod av Batman som akte skidor och Spiderman som klattrade upp for en vagg. Dem hade verkligen tankt pa allt!
Efter denna parad sa sag vi en till, sen gjorde mina fotter sa javla ont sa jag nastan borjade grata (min smarttroskel ar sa sjukt hog ocksa, sa fatta hur ont jag hade). Dem ovriga var trotta ocksa, sa vi begav oss hemat (det blev i taxi eftersom jag inte kunde ga utan att det gjorde asont upp i hela benet).
Inte undra pa att min fot blivit samre dock. Vi var anda dar och dansade till samba i cirka 7 timmar innan vi begav oss hemat. Nar vi kom hem till vara kvarter pa Copacabana gick vi in pa en farmecia och jag fick en aloe vera kram att smorja foten med samt ett paket anti inflammatoriska tabletter att kaka. Sen blev det att sova med foten pa hojd.

Dag 5, 15 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Jag vaknade upp med en vansterfot stor som en fotboll. Idag hade den alla mojliga olika farger (allt fran en gron nyans till blatt, rott, orange och vitt). Sa denna dag blev inte sa handelserik for mig. Jag lag bara hemma framfor flakten och sov medan dem andra drog ut pa aventyr. Lite da och da kom folk hem och jag fick lite sallskap.
Rastlosheten var verkligen ett faktum. Jag kunde inte ens lasa for att jag var sa javla rastlos. Hur kul ar det liksom att ligga inne nar det ar stralande sol och 35 grader utomhus.
Hur som helst sa var det vad foten behovde efter all rorelse, sol, dans osv (och ja, jag tappade till och med en mango pa foten kvallen innan - PUCKO EMZ!) den senaste tiden.
Jag passade aven pa att satta mig nere pa ett internetcafe for att skypa lite med folk dar hemma, kolla fejjan osv. Himla mysigt att prata med er! :)
Runt 20tiden hade dem flesta kommit hem igen och vi borjade dricka lite. Aldrig i livet att jag ligger hemma ikvall tankte jag. Men, alla var dock inte lika sugna pa att gora nagot som jag. Sa det slutade med att bara jag och Lina drog ner till stranden dar vi satte oss vid en utebar och drack lite och snackade skit. Precis vad jag behovde, min fot med, den skreeeeek efter luft!

Dag 6, 16 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Vaknar upp utan forbattring med foten. Wtf, vi ar i Rio, det ar sista dagen pa karnevalen. The show must go on!
Dagen till ara blev det lite mer sightseeing runt omkring i Rio dar vi sag sjukt mycket snygga malningar. Vi akta aven ner till en stor och mysig botanisk hage (Oslos botaniska hage - slang dig i vaggen! ;P) fylld med lummiga trad, sma vattenfall och vattendrag, blommor osv osv. Senare rorde vi oss vidare till Flamengo-club for att kopa oss fotbollsbiljetter till morgondagens semi-final. GALET JAG VET!
Tidsoptimist som man ar (och ja, alla andra i sallskapet ocksa) sa rann helt plotsligt tiden ifran oss. Sa det blev stressata, stressduscha, stressdricka (drinking games) och stressaka ner till Ipanema for att dra till en av alla gatufester. Nar vi satt i taxin pavag ner sa sa taxichaufforen att det var dott dar uppe, sa vi bestamde oss for att aka tillbaks till Copacabana beach istallet, dar vi sett massor av manniskor pa vagen.
Dar satte vi oss vid stranden och drack cocosnot-drinkar osv.
Efter ett tag beslot sig David (ont i halsen) och Helen (trott) att dra hem, sa som kvallen innan var jag och Lina ensamma. Dock inte for lange. Efter bara nagra minuter satt vi med 2 barcagrabbar, 1 londonbo, 3 sao paolobor, 1 marockan, nagra cariocas (det kallas dem som ar fodda i Rio) och nagra transor.
Fyfan vilken kvall. Caipirinha efter caipirinha bestalldes in och rann ner langst halsen, bilder togs, pussar delades ut, skrattanfall, gladjeskrik, nattbad, dans, allsang, ovning med solfjadrar (transorna var dem som fick lara oss, haha) och smidande av planer. Nar klockan narmade sig 5 halv 6 hoppade jag och Lina in i en van (typ som buss) och akte hemat, aterigen med massor av namn pa fickan. Detta ar verkligen folk som man kommer forsoka halla kontakten med. Klockren dackmode nar vi kom hem.

Dag 7, 17 februari. Rio de Janeiro, Brasilien
Vi vaknade upp och sista heldagen i Rio hade tyvarr kommit. Dagen till ara innebar stress i stora mangder och ett spackat schema (precis som alla andra dagar med dock, men idag skulle vi aven byta boende och flytta over till ett hostel over en natt).
Sa helt plotsligt bodde vi i stadsdelen Catete istallet for Copacabana. Hostlet vi hittade var litet och mysigt, och vi delade till och med dorm med 5 andra svenskar.
Hur som helst, denna dag innebar lite mer turistattraktioner, sa vi begav oss upp till Pao de Açúcar (sockertoppen). For att komma hela vagen upp maste man aka tva olika linbanor. Utsikten var aterigen maktig och det blev manga magiska panoramabilder ut over Copacabana beach och ovriga Rio. Uppe pa toppen bodde det aven nagra vilda sota sma apor som hoppade omkring i traden. Efter nagra timmar dar uppe var vi tvungna att skynda oss ner igen for att dra tillbaks till hostlet och fixa iordning oss. Val hemma pa hostlet igen traffade vi Maja och Andre (2 av 5 svenskar vi delade rum med) som vi lyckades "lura med oss" pa kvallens match.
Vi motte upp Anja vid 7 tiden och satte oss for att kaka en liten avskedsmiddag (detta var ju faktiskt var sista kvall tillsammans) for att sen rora oss ut mot Maracanã-stadium. Vi alla holl pa Flamengo (som Adriano spelar i) och kladde oss sjalvklart i deras rod-svarta farger och satt pa deras platser.
Ni kan ju forsoka forsta hur javla coooolt det var. Vi sag ett riktigt derby mellan Rios tva storsta lag (Flamengo och Botafogo) pa en semifinal, pa en fullproppad maracanã i Brasilien, fotbollens mecka.
Aterigen en drom som gick i uppfyllelse. "Tyvarr" vann Botafogo med 2-1, men matchen var otroligt grym. Vilket spel jamfort med svensk fotboll. Efter matchen rorde vi oss tillbaks mot var del av stan for att forsoka hitta nagon bar eller liknande for att fira med nagra caipirinha. I och med att karnevalen precis var slut sa verkade allt vara stangt. Sa det blev nagra ol pa hostlet istallet innan vi sa godnatt och sussade gott med manga intryck av dagen.

Dag 8, 18 februari. Rio de Janeiro + Florianópolis, Brasilien
Idag blev det manga farval, i och med att vara vagar skulle splittras. Men, forhoppningsvis ses vi igen under resans gang, fast i ett annat land. Vi passade aven pa att ta en liten promenad i centrum av Rio. Det var inte direkt asmycket att se, sa jag maste faktiskt saga att alla ovriga delar i utkanten av centrum (som tex Copacabana, Ipanema, Flamengo, Catete, Botafogo, Lapa osv osv) ar roligare och mysigare.
En snabb lunch for att sen dra till busstationen dar en 18 timmars lang busstur ner till Florianópolis vantade mig och David. Vi steg ombord pa bussen med lite av en skrack-kansla i brostet eftersom vi inte riktigt visste vad som vantade oss pa bussen (harda saten? ingen toa? ingen ac?) men blev glatt overraskade av lyxsaten, en ac som nastan gjorde sa man fros, relativt frasch toa och manga stopp under resans gang.
Varfor har inte swebus sadana har bussar? Jag ska skicka in en onskan ;)
Hur som, efter cirka 20 timmar (lite forseningar far man rakna med har) rullade vi in i Florianopolis som enligt manga ska vara underbart. Vi akte genast vidare ut pa Ilha de Santa Catarina, dar vi bokat hostel for tva natter.
Nar vi val ar pa plats mots vi av idylliska sma hus med vagar smala som grander, en milslang strand (och manga "sma" strander ocksa for den delen), blaare vatten och ett asmysigt litet hostel med fa manniskor och en liten sot "vakthund" med namn Caipi (fran Caipirinha). Det har ar verkligen som en liten mysig strand & sommarstad. Har trivs vi gott!
Kvallen till ara blev det barbeque pa hostlet och vid midnatt drog vi alla ner till ett beachparty och dansade till samba mixat med reggae. Mys!
Folket pa hostlet ar nice'a och alla kommer verkligen fran olika platser. Har har vi folk fran Chile, Holland, Frankrike, Australien, England, Norge och till och med en till svensk. Och, varlden ar sjukt liten. Denna svensk bor i Norge och ar bigfot precis som jag. hahaha fyfan. Jag kanner mig faktiskt lite taskig som blir glad over att nagon annan har samma problem som mig, men det skiter jag i. Antligen kan jag kanna samhorighet med nagon annan. Jag har inte en stor, svullen och ful fot sjalv. Wiiiiiee! ;P
Ja just det, lite update gallande min fot kanske. Fargen borjar bli normal, men svullnaden ar kvar (fast den kommer och gar lite). Jag vet fortfarande inte riktigt vad det ar, men dem narmsta dagarna kommer vi chilla massor, sa om inte foten atergar till sin normala storlek sa blir det ett besok hos lakaren inom nagra dagar.

Dag 9, 19 februari. Florianópolis, Brasilien
Denna morgon har borjat ganska lugnt med en god frukost pa hostlet och nu aven massor av bloggupdate och bilder pa facebook. In genom dorrarna kommer varma vindar och flakten svalkar av kroppen lite latt. Utanfor hors bas pumpandes fran bilar som aker forbi. Det har ar lite som Sveriges Gotland, kanns det som. Jag trivs som fan.
Safort vi ar klara har ska vi avnjuta en lunch och ga ner pa stranden. Sen ikvall blir det kanske beachparty. Eller, vi far se. Planerna ar inte smidda an, min stackars fot behover fortfarande vila liksom. ;)
Imorn kommer vi antagligen att forflytta oss over till ett annat hostel, men mer om det far ni veta i nasta blogginlagg.

Hoppas ni alla mar bra dar hemma! Jag kommer att forsoka logga in atminstone en gang till innan vi lamnar staden om nagra dagar och styr var kos mot Argentina. Da kommer jag aven finnas tillganglig pa skype for dem som vill. ;)
Tills dess: Kommentera massor, era kommentarer gor mig glad! Se bilder pa facebook (det tar san tid att ladda upp har) och ta hand om er!

1 love
emz

Vi ar vid liv och vi har det underbart! Men, det kanns fortfarande lite skumt. Ar vi verkligen har? Eller drommer jag fortfarande?
Tyvarr kommer detta inlagg vara ganska innehallsfattigt eftersom vi ar mitt uppe i en karneval och internet dor om 11 minuter!

Vi hade iaf en relativt skon flygresa ner till sjalvaste Rio de Janeiro. Det mesta gick smartfritt, dock var vi nojiga vid nagra tillfallen eftersom USA ar sa javla sega och harda. Ett tag kandes det som att vi inte ens skulle fa ga pa planet till Atlanta bara for att vi inte kunde visa upp nagon hembiljett till sthlm igen. Men, det ordnade sig och var nog egentligen inga problem. Men, lite kallsvettig blev man! ;)

Har i Rio bor vi iaf med 4 andra asskona svenskar. Alla klickar verkligen bra och ar otroligt lattsamma!
Igar var vi ganska sega allihopa efter resan, sa vi tog det ganska lugnt med beach-hang och manga skona pa den omtalade Copacabana-beachen! (Det ar runt 33 grader i skuggan fran morgon till kvall) :D Kvallen spenderades mest hemma med olspel, musik och skitsnack. Men mys var det!
Nu under de narmsta dagarna kommer det dock se annorlunda ut. Karnevalen har borjat idag och da borjar aven festen. Sa pa dagarna kommer det turistas, badas, solas och festas i de olika delarna av staden. Nar morkret faller pa slas klackarna i taket! Saamba baby!

Oj, tiden borjar rinna ut sa maste avrunda. Jag kommer forsoka ga in pa skype och bloggen pa mandag igen (da aven uppdatera med bilder och en battre sammanfattande text), antagligen runt kvallstid.
Ha det bast mina kara!

1 love
emz

(Sorry att jag inte har uppdaterat, men tiden har varit knapp och resfebern har faktiskt inte anlänt min kropp än)

This is it!
Detta är sista inlägget jag skriver på svensk mark i åtminstone 6 månader framåt. Inatt bär det av mot arlanda för att ta ett tidigt flyg imorgonbitti. Första stopp blir Rio de Janeiro, Brasilien, där det ska dansas samba på karneval under en veckas tid.
Jag har inte känt någon speciell resfeber, tills jag nu fick ett sms med texten "Men nu måste du väl ha lite resfeber?" Sagt och gjort. Resfebern drabbade mig som en leopard på savannen. Försiktigt och överraskande.
Shit, nu är jag helt plötsligt... fan, jag vet inte riktigt. Någon blandning av nervös och förväntansfull kanske?

Som jag har sagt tidigare så kommer bloggen att uppdateras under resans gång. Jag ska försöka hålla det på minst en gång i veckan. Det kan bli mer, det kan bli mindre. Allt beror på vart i världen vi befinner oss och hur internetuppkopplingen är. Men, självklart ska jag göra allt i min makt för att uppdatera er, så att ni kan vara med och följa våra fotsteg.

Åh. Alla ni nära och kära kommer att finnas med mig i hjärtefluffet under hela resans gång. Kom ihåg att vi ska skypa i massor! Adda min skype om du inte har addat den än (står på min profil på fejjan - lite hemlig måste man få vara;)).

Nu har jag sjukt mycket att stå i. Ni som känner mig, vet hur jag funkar. LAST MINUTE BABY! ;D
Men, jag lovar att uppdatera er när vi är framme (så att ni vet att vi inte har störtat i havet och hamnat på en Lost-ö).

Dagens...
Låt: David Guetta - How soon is now

Massor av kärlek
emz

Nu är jag tillbaks i Sthlm och bloggvärlden, efter 10 dagar i Oslo.
Åh vad Oslo är bra! Åh vad folket i Oslo är bra! För att slippa bli varken nostalgisk och sentimental, så tar jag bara en kort update över de senaste 2 veckorna.

Resan började med en buss från Sthlm till Oslo. Även denna gång slapp jag tullen (tur det, för jag hade inget pass med mig). 7½ timme senare anlände jag och möttes glatt upp av Nea, Tobbe och Jimmy. Det blev biljard och öl för halva slanten innan hemgång.
Den största anledningen till att jag besökte Oslo var just för att lilla Nea fyllde Systemet. Så lördagen var inmosad med fika, aktiviteter, alkohol, middag och utgång.
Alla andra dagar spenderades vart efter med lite trevligt folk, film, spel, bio, prat, öl, dans och annat mys.

Exakt här och nu i skrivande stund, så tror jag; att jag sakta men säkert inser att Oslo faktiskt är ett avslutat kapitel nu. Usch. Det är med både vemod och ett stilla lugn jag skriver orden. Det är slut, finito, byebye, the end, this is it.
Nu var det, det där med att inte bli för sentimental i inlägget ju. Men avslutningsvis: Tack Oslo för din tid. Tack alla ni i Oslo (ni vet exakt vilka ni är). Kapitlet vidrörs igen om 6 månader, tills dess. One love!

Vad mer står på menyn?
Jo det ska jag berätta för er mina vänner.
Om exakt 1 vecka drar jag. Om exakt 1 vecka sitter jag på ett flyg påväg mot varmare land. Underbart!
Resfebern har inte drabbat mig än, men tro mig... Så fort den drabbar mig så kommer du vara den första att veta om det. Yes, följ bloggen så får du genast en förstahandstitt. ;)

Jag kan även passa på att nämna att bloggen kommer följa med mig ut i världen.
Här kommer mitt liv uppdateras de närmsta 6 månaderna. Här kommer ni få läsa om när jag trampar på sjöborrar och nästintill hugger av mig fingrar. När jag kliar upp mina malariabett och får kackerlackor innanför kläderna. När jag dansar i ett sambatåg hela natten lång och blir skjutsad på en jet-ski av brasiliens hunkigaste hunk.
Yeah, baby yeah! Allt hamnar här. Follow the update!

Nu måste jag käka frukost (cigg+kaffe here I come), men update kommer inom kort (jag ska vara duktig och uppdatera mycket nu innan jag åker).

Dagens...
Skål: Jag skålar i kaffe för Stockholm. Jag skålar i kaffe för Oslo. Och jag skålar i kaffe för världen! SKÅL!

Tills vidare
emz