liveonce

Den här helgen har verkligen varit härlig.
Det hela började med att Manil skulle komma och hälsa på. Men vad händer när jag kommer in innanför dörren? Där står även Moa och Krister. Whööt?!. Vi blev verkligen positivt överraskade! Det inplanerade fina besöket hade nu blivit ännu finare!

Det har blivit en hel del parkhäng och alkohol. Och det har verkligen varit skitmysigt, trots att jag faktiskt tycker synd om finbesöket då vi var tvungna att städa på innergården i två hela timmar på lördagsmorgonen.
Åhh, det är vid såna här stunder jag känner för att flytta hem till sverige igen; när man har träffat sina nära och kära efter en tid och inser hur kul man har ihop och att man faktiskt saknar dom mer än man har märkt innan.. Så snälla, kom och hälsa på oftare! Så gör jag det också! :)

Nog om helgen... För övrigt har vi hittat ett nytt crib som vi verkligen hoppas på. Om allt går som vi hoppas, så flyttar vi in där inom kort med vissa förändringar. Yes box, vi ska starta storkollektiv á 6 personer istället. Jonas kommer dock bo kvar i vår gamla lägenhet som i sådant fall bara ligger ett kvarter ifrån vår nya... Håll tummarna focks, för det gör vi!

Jag måste få ut lite andra känslor också.. Ang djurens värld. Djurens underbara, men ack så oförutsägbara (pga oss människor) värld.
Nu när jag var påväg hem från jobbet, så såg jag något som skar som en kniv i hjärtat och faktiskt blötlade mina annars så vidöppna ögon...

Jag målar upp scenariot så ni förstår:
Jag sitter i bilen påväg hemåt på en 50väg och börjar närma mig en rondell, där det alltså bör gå långsammare eftersom man måste bromsa och förbereda sig för väjningsplikt. Bilen framför mig bromsar till lite och ett gäng duvor hoppar upp på trottoaren (från bilvägen).
Jag som ligger sisådär 10 meter bakom, bromsar också in och kör nu i kanske 30km/h...
Så fort bilen har passerat duvorna hoppar dom ner från trottoaren igen och knatar ut i vägen. Jag bromsar då självklart in och hamnar i 10km/h istället. När bilen sakta men säkert närmare sig hoppar två upp på trottoaren, medan en tredje flyger iväg. Tanken slår mig om varför dom gör sådär, alltså hoppar ut i vägen hela tiden. Tanken slår mig, tills jag ser det. En duva har blivit överkörd mitt i vägen.
Förstår ni alltså att dom här duvorna har försökt att komma ut till sin vän hur länge som helst, så fort en bil har kört förbi, så har dom hoppat ut i vägen för att nå fram dit, men har hela tiden tvingats flytta på sig då en ny bil kommit, och sedan försökt igen.
Jag tycker det är så hemskt, men samtidigt vackert. Hemskt för att någon har kört som en idiot där man inte alls ska köra som en idiot. Och det kostade en duvas liv. Vackert för att det bekräftar ÅTER IGEN att det inte bara är vi människor som har känslor och empati för andra än oss själva.

Dagens...
Tanke: Ja, som ni kanske förstår så handlar det om scenariot jag skrivit ovanför. Jag postar en video här nedanför, som beskriver det jag nyss berättat om. Det tar i hjärtat och man blir verkligen berörd. OBS! Känslig video. Varning för tårar.